Helvetets egen Disney
“Drömmen är att turnera med en likbil”
När novembermörkret kryper närmare, när skrött och skrymt smyger runt husknuten, och Allhelgonahelgens lyktor lyser över nejden, då kommer iodine Jupiter och hans anhang på oväntat besök. I måndags släpptes hans skiva “Lilla flickan Zombie”, och Musiksverige kommer nog aldrig att bli sig riktigt lik(t)!
För lite mer än ett år sen kom första singeln Skuld, en suggestiv och lite svårmodig låt som lät dolsk som en höstnatt. Men det är först nu som Iodine Jupiter, i rollen som Dr Death, väljer att lyfta på slöjan och ge ut en fullängdsplatta.
– Det beror på att det har varit en sådan lång process från demo till platta, säger han själv.
Förra sommaren gjorde han ett framträdande på Hultsfredsfestivalen, som var mer happening än konsert.
– Det är min målsättning att vara roande, skrämmande och underhållande. Som Dr Death, som är en rollfigur, kan jag ta fasta på något hos mig själv som kommer från “nattsidan”, från drömvärlden.
Någon har kallat Iodines musik för “Helvetets Walt Disney”, och visst ger den associationer till ett ont nöjesfält där mörkret härskar och clownerna bjuder på förgiftad konfekt.
Bejakar livet
– Jag bejakar livet utan att förtränga mörkret. Livet vore outhärdligt utan det undermedvetna och mörka. Det är det som ger krydda och mening åt livet.
När Iodine Jupiter så småningom kommer att ge sig ut på turné, blir det mer som ett resande cirkussällskap än ett modernt rockband.
Drömmer är att kunna turnera med likbil. Där ska vi åka, dvärgen, cirkusflickan och jag..! han skrattar till lite drömskt.
– Min målsättning är att vara spännande. Jag vill förena olika moment, rock, magi och ritual.
Som barn hade han mycket mardrömmar och de ligger säkert till grund för hans musikaliska skapelser idag.
Nära döden-upplevelse
– Vissa teman går igen. Det är mer stämningar än återkommande drömmar. Sen har jag varit med om nära döden-upplevelser.
– Då insåg jag att döden är vägen till något nytt. Att ingenting i det här livet är förgäves. Döden är en väg till befrielse och nya möjligheter. Jag tror på reinkarnation och tror att man får igen allt allt som man gjort i jordelivet.
Döden, liksom sex och religion, är något av grundstommen i all hårdrockmusik. Iodine Jupiter tycker att alla tre är viktiga ingredienser.
– All bra rockmusik har flirtat med döden på något plan. Det handlar om revolt. Om musiken saknar revolt, så är det inte rock utan pop!
En inre kraft
– Döden är en viktig del av musiken, liksom av livet. Det måste finnas en kontrast. Att ta bort döden, skulle vara som att förbjuda natten.
Iodine Jupiters texter är mustiga och kontroversiella. Som svarta små filmer. Men han ser bara satan som en slags “guds reklamkonsult”!
– Satan för mig är en inre kraft, att tillkännage sin vilja mot ödet. Styrka hos individer har alltid uppfattats som om den kom från djävulen. Satan finns inte. I stället måste man ställa frågan om Gud är ond eller god!
Iodine älskar allt som har med skräck att göra. Allhelgonahelgen är en favorittid.
– Det är en bra tid, då man kan komma i kontakt med nära och käras bortgångna andar. Allt kan hända den dagen när man tänder ljus på gravarna.
– Jag älskar alla monster. Alla monster är min vän, fnissar han. Man jag har inte så mycket till övers för varulvar. Vampyrer däremot är fantastiska. Sublimt sköna med en estetik och stilfullhet som tilltalar mig. Kärnan i vampyrismen handlar om kärleken och döden. Ett enormt passionsdrama, älska eller dö…
– Jag är en mycket passionerad människa. Jag älskar skönheten, och för mig innebär den att vara sann mot mig själv. Om man börjar ljuga för sig själv, så saknar snart saker sin sanna betydelse…
MAGDALENA VÄPNARGÅRD