LESS IS MORE

För ett år sedan kom min senaste bok En tjänstemans meditationer. Om du inte redan läst den, lånat, köpt eller bränt den, tycker jag du ska göra det. Kanske inte bränna i första hand, men läsa, sen bränna och köpa om den.

Trodde du nåt annat än att jag fullt allvarlig med det jag skriver? Jag äger inte humor och är inte det minsta ironisk. Om nåt råkar var roligt är det ren slump. Rent av olyckligt. I svenskt poesiklimat ska du visa upp en trist och realistisk fasad. Bara då vet man att du är seriös. Humor är en dödssynd, av Olof Lagecranz påkallad. Sen dess besjungen av hans många följare.

Vad jag bland annat vill förmedla med boken är att begränsning är utvidgning i det massmediala horbruset, “Less is more”, för att citera arkitekten Mies van der Rohe. För visst kan den industriella folkpoesin vara inkörsport till tyngre konst som på sikt kan framkalla beroende och skada konsumenten. Ungefär som haschets förhållande till heroin. En varning måste alltså utfärdas. Överdosera en haiku, eller en kortdikt, om du kan?

För dig som ännu inte tagit del av En tjänstemans meditationer vill jag avslöja att jag som svensk poet vill optimera fram produkter för kapitalismens kulturarv, ge kunden sin rätta identitet. Alltsammans under det högteknologiska mottot: ”Låg kostnad i fabriken sänker priset i butiken”.

Adolf hade själv hantverkare som lade grunden till sina tavlor.

Rembrant och Vermeer hade själva hantverkare som lade grunden till deras tavlor. Så varför skulle inte en modern poet få använda sig av scouter, hyra kontorslandskap för att prefabricera poem? Eller varför inte skyltdockor som sitter modell för dikterna?

Om jag förkastar centrallyriken handlar det om inte att skriva poesi för känslorna, utan mot känslorna. Tanken får mig att må riktigt bra. De känslor du tror dig äga existerar egentligen inte. De är bara ett slags sentimentalitet du tror dig behöva för att vara en fungerande samhällsmedlem.

Jag vill påstå att centrallyriken är ett värre gissel än naturalismen för teatern. Med kapitlen Dikter från bunkern och En tjänstemans meditationer har jag sökt förena konsumtionsestetik, marknadsreligion och statlig affärsmagi. Som litterär popkonstnär vill jag se känslorna som produkter, blänkande osynliga maskindelar, till en hel kultur.

Svensk lyrik står och stampar på samma punkt år efter annat. iodine Jupiter vill förändring. Jag står för hela uppsättningen.

iodine Jupiter med företagssymbol runt armen
Foto: Leyna Rolinski

JAG SPRÄNGER MIG SJÄLV I ETT SHOPPINGCENTER

Läsare av god litteratur !

Min femte bok En tjänstemans meditationer med departementschef Sten Hammar utkommer tidig september  2018. Boken ges ut av MultiMedia Movement.

Jag har skrivit boken av två skäl: Dels för att det är roligt (plågsamt) att skriva, men också för att någonting måste göras, folk lider tusen kval, men jag ska bistå med vad jag kan. Jag citerar your boken:

“Jag är beredd att offra livet för kommersialismen. Är det nödvändigt spränger jag mig själv i ett shoppingcenter. Jag värnar om friheten att få shoppa, att få leva som konsument.”

Nationaldagen bejublas av allt fler, men vi saknar högtidsdagar för sann lustfylld konsumtion. Black Friday är bara en vulgär parodi på låga mänskliga begär. Det en smutsig dag utan avsikt till reflektion. Min längtan efter en konsumtionsestetik är djupt lidelsefull.

Under nationella konsumtionsdagar ska jag shoppa så mycket jag kan. Och så värdegrundat jag kan. Jag ska dyrka, avguda dig, älska dig såsom min nästa. Jag ska komma hem med armarna fulla av produkter. Jag ska bli en del av kulturens nya själ, finna sammanhang och mening med mitt liv. Att känna mig delaktig i ett system av förbrukning gör mig trygg i vissheten om att jag vandrar på en gemensam, naturlig och utstakad väg.

Att känna mig bekväm i en superkommersiell livsform är utvägen ur ett känslomässigt utanförskap. Att konsumera mig in i ett tillstånd av lycka är Kungsleden i mitt grå, förutsägbara liv. Genom att följa mig, Sten Hammar och Partiet i boken, ska du finna en väg som passar dig suveränt.

Shopping skiljer oss från djuren. Jag ser en dygd i att konsumera av kärlek till västvärldens ideal. Att med lust och hängivenhet anamma Marknaden är vägen till frihet och deltagande. Inneboende i den moderna människans liv är att glädjefullt bejaka vår köpreligion. Det är det naturliga sättet till harmoni och att undslippa konflikter med inre röster som säger att du gör fel. Det gör du inte. Njut istället av att vara ett hjul i ett maskineri. Det är du som får samhället att gå runt.

Många springer utan att veta vad de letar efter, men du är fri att söka delaktighet och gemenskap. Du ska göra din köpprocess rituell, andlig och med förtröstan om att du gör rätt. Det du köper ska vara inslaget i presentpapper av guld och som gåvor till dig själv. Gåvorna ska öppnas med andakt som om att du är med om något storslaget, fantastiskt, som en del av en process.  Kvalitet i stället för kvantitet ska vara ditt personliga motto.

Ni 365 förväntansfulla dagar av shopping. Jag ska leva ut konsumtionsestetiken, få mitt väsen att blomstra. Tack för att ni finns.

Jag älskar er förbehållslöst.

flyer_180621

iodine med en företagsbindel runt armen som demonstration av konsumtionsestetikens frigörande kaft.

Tack, Lina Löfström- Baker, för avslutande bilden