Month: December 2015

ARTIKLAR – Nerikes Allehanda 22/11 1995X

Skräckromantikens egen profet
…men vem är Iodine Jupiter egentligen?

“HELVETETS Walt Disney”, “hårdrockens Di Leva” och “Dr. Death”.
“Kärt barn”? Tveksamt – men många namn har den här mannen definitivt.
Vad han egentligen heter? Tja, “Iodine Jupiter” är så nära sanningen vi hamnar.
NEJ, FÖRRESTEN. En man på skivbolaget släpper namnet …. men det det är det tydligen bara kompisar som använder. Så på frågan om “fullständigt namn” svarar killen i andra änden av telefonlinjen (håll i er nu):
Iodine Jupiter som Dr. Death i The Magical Freakshow.
Den något otympliga harrangen utgör också underrubrik för en alldeles färsk CD-skiva – “Lilla flickan Zombie” – som redan hyllats av en nästan kusligt enig kritikerkår. Det handlar om hård rockmusik med skräckromantik som röd tråd, levererad av poeten Iodine Jupiter, demonproducenten “Sanken” och ett antal tunga musiker, bland andra Gotte Ringqvist och Stefan Brisland-Ferner från moderna folkmusikgruppen Garmarna.
– Visst är jag glad över bra recensioner – men det är inte därför jag skapar, säger Jupiter själv.
– Det viktiga är att jag själv är nöjd med det jag gjort, och att kvaliteten är så hög att skivan håller länge.
Intressant blir det att se hur materialet står sig om fem år. Men visst, alla inblandade kan nog vara nöjda med “Lilla flickan Zombie”. Faktum är att några av skivbolagets favoritlåtar inte ens kom med på skivan…
iodine Jupiter har existerat sedan 1981 och sedan dess har signaturen präntats under bland annat ett antal pjäser för radioteatern. Ett av verken, “Satan, medverkade som Sveriges bidrag på Prix Futura i Berlin 1993. En femte pjäs, en monolog med arbetsnamnet “Jag kunde ringa dej”, är klar och ska lämnas in och dessutom väntar två, tre lyrikböcker på att bli utgivna på något “jävligt bra förlag”.
Det får väl antas vara fakta.
Men när nyfiken skribent vill veta om poeten nånsin haft andra sysselsättningar för att få ihop till brödfödan – då blir sanningshalten i svaret något diskutabel.
– Det enda jobb jag har haft är att dela ut nummerlappar på en bordell. Nej, förresten – jag har också tillverkat IKEA-designade skampålar. Sånt vill ju alla ha hemma.

Så varifrån kommer artistnamnet?

– Det är sammansatt av ett desinfektionsmedel och en planet som står för expansion. Jag vill vara ett läkemedel mot begränsningar och för ett vidgat medvetande, en mirakelmedicin som framkallar inre syner utan biverkningar.
Cd-skivans Dr. Death, däremot, är liksom ytterligare en rollfigur – fast en ännu tydligare fiktiv sådan. “Iodine Jupiter kan ju till och med läsa lyrik i vanliga kläder”, förklarar Iodine Jupiter själv. Dr. Death – “född 1882 i Svartby i det djupaste av Småland” – fungerar som en “guide till upptäcksfärden i det okända”, han “presenterar äventyret”, sprider “förnimmelser, innerlighet och närvaro” och man kan ju anta att det okså är han som leder “Hororna från helvetet” och de andra i det “magiska circussällskap” som kommer att dyka upp i “häst och vagn nattetid” och “hemsöka folk i deras drömmar”. Nån vanlig turné lär däremot ännu inte vara inbokad.
Själv lyssnar Jupiter helst på filmmusik till skräckfilmer, några av favoriterna är “Children of the corn” och “Omen I”. “Jag gillar den typen av stämningar, de är väldigt direkta.”

Skulle du själv vilja göra filmmusik?

– Nej, då skulle jag mycket hellre skriva långfilmsmanus och vara regissör. Men helst av allt vill jag utveckla det som jag sysslar med nu.

JOHAN HEDBERG

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Arbetarbladet 10/11 1995X

Iodine Jupiter roar och oroar

Han är rockpoet utanför alla normer, med smak för det ockulta. Men svår?
Inte alls, menar Iodine Jupiter själv.
Däremot: Det är antingen älska eller hata. Och båda är lika okej.

Med nyligen släppta förstlingsverket “Lilla flickan zombie” är Iodine Jupiter vår färskaste svenska rockpoet på skiva. Men den som gissar på en ny Ulf Lundell biter sig i tungan.
Iodine är nåt annat.

Skräck är ledordet

Hans ledord är skräck och musiken är hårdrock. Som det står i en genomtänkt pressrelease: “Stephen King möter Jaques Brel, som skakar hand med Black Sabbath på ett party hos David Lynch”.
– Kommer inte ihåg var det kommer ifrån, men det är rätt bra, säger Iodine. Det känns talande, ger en bild av plattan. Vidare talar han om sin skiva i ord som “rik musikupplevelse”, “dolda hemligheter”, “direkt, men dröjer sig kvar”, “En odyssé genom 70-, 80-, och 90-talet, “klassisk hårdrock”… Och summerar:
– Ser det som underhållning. Underhållning som roar och oroar.
Som “älskad eller hatad”. Antingen eller, alltså.

Hyllas och sågas

För så är det allt som oftast i fallet Iodine Jupiter. I recensionerna till exempel, utan mellanlägen ägnas han lyriska hyllningar eller direkta sågningar. Hittills övervägande positiva tongångar.
– Glädjande, erkänner han. För visst bryr jag mig om recensionerna, även om jag aldrig skulle skriva för kritikerna. På “Lilla flickan zombie” intar Iodine rollen som Dr Death och agerar ledsagare genom “The Magical Freakshow”. Dr Death är en figur som, enligt Iodines historieböcker, arbetade med sampler och gitarrer redan på 1880-talet och vars arv Jupiter nu för vidare. Men det finns en annan historia också, om multiartisten Iodine Jupiter. Den berättar om flera radiopjäser, performanceuppträdanden och om uppvärmning för Imperiet några gånger 1987.
– Det var det värsta jag har gjort, säger han. Jag gick på helt oannonserad och alla undrade vad det var för en jävel som stod på scenen och läste dikter. Men jag fick bra respons ändå.
Det är i rock- och lyrikvärlden han botaniserat och nu med “Lilla flickan zombie” förmått förena. Men fortfarande uppträder han emellanåt med bara sina ord, reciterar sångtexter -“för att pröva dem inför publik”. Och har skrivit en femte radiopjäs.

Sjuklig självkritik

Det där med att testa texterna inför publik bottnar i vad Iodine kallar “sjuklig självkritik” och har i sin tur resulterat i att arbetet med “Lilla flickan zombie” framlöpt i sakta gemak ända sedan 1989.
– Är en ren perfektionist, måste testa alla utvägar. Det kan ta flera år innan jag är helt färdig med en text. När lyriken väl är färdig handlar den om företrädesvis döden. Nattsvart, men med vissa humoristiska knorrar.
– Men gränsen mellan allvar och humor är väldigt sublim, medger han.

Eldade upp skrivbord

Det bästa Iodine gjort i sitt liv är att såga sönder sitt skrivbord och sedan mata in det i en kakelugn.
– Det kändes som en enorm blockering, förklarar han. Det hörde till något jag skrivit tidigare. Det var en befriande ritual, man måste göra såna ibland för att kunna gå vidare.

– Var kommer namnet Iodine Jupiter ifrån?

– Har jag nästan glömt bort för det var så länge sen. Men det är ett tidlöst namn, förankrat i ett kosmiskt medvetande. Ett expansivt namn.

– Till sist, blir det turné?

– Ja, med häst och vagn. Den magiska väskan kommer att träda in i de svenska städerna på nätterna.

Vi säger, håll ögonen öppna.

JOHAN B HANSSON

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Blekinge läns tidning 3/11 1995X

Uppstigen ur helvetet

Han är skräckromantikern som uppsöker mörkret för att vi ska se ljuset. För rockpoeten Iodine Jupiter är magi och ockultism medel för att vidga medvetandet. En mörk natt inom en snar framtid kommer han till Blekinge med sina horor från helvetet.

Iodine Jupiter är född på Lucia-dagen, ljusets högtid. Men stämningarna på hans nysläppta album “Lilla flickan zombie” andas skräck och mystik. Kanske beror hans fascination för existensens mörka skrymslen på att han är söndagsbarn, en person som i ockulta sammanhang anses ha förmåga att se in i framtiden.
– Jag ser mig själv som en visionär och illusionist. Och många i min bekantskapskrets kan intyga att jag har bra koll på vad som ska hända i framtiden. Mycket av det jag förutspått har inträffat inom loppet av några år, säger han.
Iodine Jupiter har precis begått sin skivdebut, men scenen är knappast någon främling för honom.
Under åren har han gjort sig känd som performanceartisten som skapar spontanteater i de mest oväntade situationer. Som under den senaste valrörelsen till exempel.

På kds-möte

På ett prydligt kds-möte lett av partiledaren Alf Svensson, dök plötsligt ett främmande sällskap upp.
– Jag hade tagit med mig mitt band och teatergrupp, Hororna från helvetet, för att ta reda på om vi var välkomna i partiet. Vi hade med oss plakat med önskningar som “Rena oss från skuld”.
– Men Alf Svensson uppskattade inte det. Då fick vi i alla fall reda på att partiet inte ville ha oss med, säger Iodine.

Förvirring är underhållning

På Hultsfredsfestivalen arrangerade gruppen en ny happening. Iodine och Hororna från helvetet skickade upp svarta ballonger med meddelanden till Gud.
– Det var inte många som tog chansen. Det uppstod en ganska stor förvirring, men jag var rätt nöjd. Förvirring är stor underhållning.
Mörker, död och ockultism är ofta ledmotiv i Iodine Jupiters konst, oavsett om det handlar om radioteaterpjäser som Satan – det slutliga gudomliga budskapet, eller skivproduktioner som “Lilla flickan zombie”.
– Skräck är en utmärkt scenografi när man som jag vill framhäva den passionerade kärleken till livet. Mörkret får ljuset att träda fram tydligare. Om nätterna inte fanns skulle dagsljuset till slut bli olidligt. På samma sätt uppskattar den som varit nära döden livet mer, förklarar han.

Heavy-metal

Skräcktemat på den nya plattan förstärks av hårda arrangemang där heavy-metal är en viktig komponent.
– Den förstärker känslan av en vandring genom ett helveteslandskap på väg mot ljuset. Men en annan tanke var att vi skulle göra den första heavy-metal plattan på svenska. Det är ett intressant möte som aldrig provats förr, säger Iodine.
Han säger att hans konst inte har något med dyrkan av det onda att göra, snarare om en hyllning till livet.

Stressas av ytlighet

– För mig är ondska allt som strävar efter att dra oss bort från kontemplation och eftertanke. Idag stressas människor av ytligheter i medierna. De glömmer bort sig själva och utvecklar en slags social cancer.
– Det bästa man kan göra är att dra ur uttaget till TV:n och avsäga sig alla kontakter med den världen. Och att inom ramen för sitt liv hitta ens egna rikedomar, menar han.
Iodine Jupiter säger att vi lever i en kultur som lider brist på upplevelser.
– Ibland känns det som om allt för många gör samma saker på samma sätt. Jag vill bjuda på action, säger han. Och action ska det bli. För på stående fot utlovar Iodine ett besök i vår landsända.
– Snart kommer vi till er. En mörk natt kommer jag och Hororna till Blekinge i häst och vagn med vår magiska väska.

DAN PANAS

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Dala Demokraten 29/11 1995X

Skräckromantikens häxmästare

Ljuset och solen är hans gud. Han tror på Tom Jones och Elvis. Han är iodine Jupiter – en ny figur på rockscenen som vill underhålla roa och oroa. Artistnamnet iodine Jupiter är en säregen kombination. Iodine är namnet på ett desinfektionsmedel som jag såg på en förpackning 1981. Jupiter styr mitt tecken, skytten, och står för expansion, berättar vår nya svartrockare.

När jag frågar var han kommer ifrån säger han Stockholm. Efter en kort paus lägger han till “från Buttericks” och flinar i telefonluren. När jag undrar hur gammal han är blir han tyst en stund. Sedan säger han “49”.
Det är inte lätt att veta vad man ska tro om denne man. Vad han egentligen heter vill han inte tala om. Det spelar ingen roll, menar han.

Första plattan

Sant är i alla fall att han gav ut sin första platta för tre veckor sedan. Lilla flickan zombie är titeln på ett album som är fylld av rock, svarta texter och en och annan fin ballad mellan varven av skräckromantik, Iodines lite speciella nisch.
– Den genren ger mig möjlighet att arbeta lite med det ockulta som intresserar mig väldigt mycket. I skräckfilmer blir det ofta så dåligt.
Ambitionen är att göra det intressant, att lyfta fram stämningar och skapa beröring med lyssnarna, förklarar Jupiter.
Man kan inte förtränga nattsidan av sig själv, menar han. Poängen är att dag och natt hänger ihop och att mörkret behövs för att göra ljuset synligt och skapa balans.

Dålig klang

Han har minst två anledningar till varför han har valt att jobba med skräckromantik. Det ena är att det är kul, eftersom det har dålig klang hos kritiker. Det andra är mer allvarsamt.
– Sedan jag var liten har jag varit med om dödsupplevelser. En gång i en bilolycka och på ett operationsbord. Jag läser mycket om sådana ämnen.

Skriver själv

Han skriver också själv. Parallellt med arbetet på radioteatern, som pjäsförfattare, skriver han lyrik. Tio års hobbyskrivande har resulterat i ett par lyriksamlingar som ges ut så snart ett förlag har gett klartecken.
Någon turné, för plattans skull, är inte planerad. Men förr eller senare blir den av på Iodines eget vis.
– Jag kommer att besöka de svenska städerna med häst och vagn, säger han.

MALIN S ÅNELL

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – EventuelltX

Iodine Jupiter – skräckmusikens mästare

Iodine Jupiter är en man som blandar skräck, romantik, hårdrock och ockultism med texter på svenska. Och som dessutom lyckas utomordentligt bra med det.

Iodine, efter namnet på ett desinfektionsmedel och Jupiter efter planeten. Det är därifrån han tog sitt namn. Mannen som för första gången har lyckats med att förena hårdrock med svenska texter.
Någon har sagt att han låter som om Thomas DiLeva skulle sjunga hårdrock, men det håller jag inte med om. Medan DiLeva bara är konstig, så är Iodine Jupiter en skicklig mästare. Musiken är mystisk, suggestiv och otroligt bra.
Men vem är då mannen bakom allt detta? Det är en fråga som är väldigt svår att besvara, eftersom han inte gärna avslöjar något om sig själv. Det enda jag med säkerhet vet är att han är 35 år gammal och bor någonstans i Stockholm. Han lär dessutom vara över två meter lång och mer eller mindre ständigt svartklädd. När han går in i rollen som Dr Death påminner han nästan lite om de gamla sagornas häxor.
Förutom att göra musik har han också skrivit pjäser för radio, bl.a. “Satan –det gudomliga budskapet”, som f.ö. fått pris för bästa radioteater, “Sexualpjäsen” och den delvis självbiografiska “Jag kunde ringa dig”. Han håller också på att skriva en pornografisk version av Bibeln. Han har även en performancegrupp kallad “Hororna från Helvetet”, som består av ett gäng latexklädda kvinnor med piskor och andra tortyrredskap. En riktig mångsysslare alltså. Det enda “riktiga” jobb han Men hur förklarar man egentligen musiken? Man skulle kunna säga att det är hårdrock blandat med magi och vackra svenska texter, men också några ballader. De tre balladerna som finns på hans skiva kom till när han försökte få skivkontrakt. Skivbolaget Sony var ganska intresserade, men de ville ha ballader. Då skrev Iodine låtarna “Vilda lilla blomma”, “Eldkvinnan” och “Lilla flickan Zombie”. Detta var vad som behövdes, och resultatet blev debutalbumet “Lilla Flickan Zombie” som kom ut 1995. I övrigt är det ganska svårt att beskriva musiken, den måste höras! Så mitt råd till alla är: Köp “Lilla flickan Zombie” och skaffa er en egen åsikt. Antingen hatar man den, eller också älskar man den!

MARIA JANNES

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – AkashaX

Teatralisk, poetisk, skräckfylld

Det är alla ord som passar in på IODINE JUPITER och hans musik. Den originelle svensken skivdebuterade under hösten med skräck- metallplattan “Lilla Flickan Zombie”.

På bilder av Iodine Jupiter syns en sminkad person i underlig utstyrsel. Men inte ens osminkad ser Iodine vanlig ut. Han har en intensiv blick, spretigt, blekblont hårrufs, randig skjorta och svarta byxor, och stora silverringar på fingrarna. När jag kommer in i rummet vecklar han upp sig från soffan till stående. Iodine Jupiter är ofantligt lång och gänglig.

Hårdrock på svenska

Iodine har tidigare framfört lyrik i olika former och varit radiodramatiker på radioteatern. Efter att ha hållit på i minst tio år tröttnade han emellertid på bara lyrik, och ville gå ett steg längre.
– Jag ville lägga till musik, och så upptäckte jag hur kul jag tycker det är att sjunga, säger han.
Iodine började jobba med plattan redan 1989, och experimenterade med olika former, innan han kom på att det var en hårdrocksplatta på svenska som han måste göra.
– Det kändes viktigt eftersom alla övergivit det svenska språkområdet, säger han.
“Lilla Flickan Zombie” befolkas av såväl demoner och gudar som ockultism och trolldom. Som i låten “Stäm Blod”: “trolldom talande tanke, buria, balta bloria, trolldom talande tanke, buro berto beriora, tag blod ifrån såret och skriv en papperslapp, buria balta bloria och kasta i elden.” Låten är baserad på gamla boteformler som ska göra människor friska. Formlerna utgår från den fornnordiska kulturen, och Iodine har hittat dem genom muntlig tradition.
Iodine gillar filmmusik, och favoriter är “Children Of The Corn” och “Omen 1”. Att han även gillar teatralisk musik, som Jaques Brel, märks i den egna musiken.
– Att teatralisera är ett sätt att ladda magiska ord med ett innehåll mellan textraderna. Det är där lyssnaren får plats med sig själv, och är välkommen in i materialet. Det är viktigt.
Någon turné till “Lilla Flickan Zombie” är inte planerad, men någonting kommer Iodine att hitta på.
– Jag vill teatralisera mycket. Helst vill jag göra en midnight spooky show. Det borde jag göra, med en regissör och allt. Men det är dyrt, suckar han.

Religion och dubbelmoral

Iodine tror att det finns fler existenser och väsen än de vi kan se, men när det gäller tron på kristendomens gudar slingrar han sig.
– Jag tror att vi har kommit till en punkt där i behöver en ny definition på vad vi ska tro. Om jag ska hårddra det, så kan vi göra om kyrkorna till ladugårdar. Avskaffa dubbelmoralen, så att vi får de gudar vi verkligen förtjänar – industrin. Industrin har blivit religionen, och tagit över rollen som gud. Massmedia är gud, att bli berömd och rik. De gudarna är för mig förkastliga.
– Bibeln är en väldigt intressant bok. Jag ser den mycket som en schizofren maktkamp mellan ljus och mörker, och en ovilja att förena begrepp till harmoni. Allt är antingen dag eller natt, men det är ju ett samspel. Om det inte var ett samspel skulle mänskligheten bli vansinnig. Varje människa är också fylld av ljus och mörker.
Raka svar är inte Iodines grej. Tror han kanske på djävulen?
– Då måste man fråga sig, vad är djävulen? Jag är väldigt intresserad av det där. Djävulen är för mig en kommersiell kraft som stressar upp människor och får dem att frångå sin egen andliga värld och styrka. Varje människa är skapare och gud över sina egna möjligheter.
Iodines musik kan på grund av texter och stämningar benämnas skräckrock, och han har alltid gillat skräckgenren.
– Skräck är en av de starkaste känslor själen kan förnimma. Den involverar de ämnen som intresserar mest; kärlek, död, magi och ockultism.
Iodines största dröm är att få göra en film, och han har redan ett skräckfilmssynopsis – förstås – färdigt.
– Min favoritfilm är Ingemar Bergmans “Det sjunde inseglet”. Den är mycket hårdrock, säger Iodine och ler. Han tror att Bergman skulle bli smickrad över liknelsen – det vill säga om han förstod den.

En krydda i livet

Enligt iodine är magi ett utmärkt sätt att förändra den egna verkligheten, en krydda i livet. Den gör att man kan se saker som inte alltid är uppenbara, och det handlar om att leva ett så rikt liv som möjligt.
– Ett liv utan magi vore som mat utan krydda. Det låter fånigt, men det är en enkel liknelse.
När jag frågar om Iodine själv utövar magi blir svaret först en lång tystnad.
– Äh. Jag vet inte om jag vill svara egentligen. Jag praktiserar nog magi främst genom språket. Jag försöker ge orden en magisk kraft. Kraften kommer tillbaka när jag sedan framför texten. Jag använder magi i den betydelsen jag sa tidigare, som man använder kryddor. Men det här kan lätt missuppfattas.
Iodine ser rockmusiken som ett fantastiskt medium för skräck, magi och kärlek. För honom måste rockmusik vara revolt – annars är det pop – och hans platta handlar framförallt om kärleken och döden.
– Döden är en enorm social protest. Det är nästan den enda möjliga vägen till frihet. Det finns ingenstans att fly, ingen ny värld, bara en andlig värld. Döden är fortfarande möjligt att fantisera fritt om. Ingen har varit där, och ingen kan säga hur det är.
– Döden och passionen hänger ihop. Jag utgår från skräckromantiken på 1800-talet. Då skulle man älska eller dö. Om kärleken inte var besvarad var det bara att dö, säger Iodine. Rädd för döden är han inte. – Jag har haft vissa dödsupplevelser. När jag har varit med om det har jag inte velat komma tillbaka. Jag har varit på väg in i den andra dimensionen, trott att jag har dött och att själen lämnat kroppen. Det kändes väldigt behagligt, och jag ville inte komma tillbaka. Men ju längre bort jag kommer från de här upplevelserna, ju räddare blir jag igen. Det är av olika skäl, som nära och kära som jag inte vill lämna.
Med en skivtitel som “Lilla Flickan Zombie” är frågan om Iodine själv tror på zombier oundviklig.
– I voodookulturen, visst, med droger och så. I deras kultur är zombien en realitet. För mig är det en skräckfilmskaraktär.
Iodines egen lilla flickan zombie är dock något helt annat än den stela, sömngångaraktiga från de döda uppståndna figuren, och när han ska beskriva henne blir han lyrisk.
– Hon är en karaktär som jag tänkt på i flera år. Hon ser ut på ett speciellt sätt. En ung flicka, med mörkt, kolsvart, långt hår. Hon har stora kängor och en vit klänning. Som en romantisk bild från 1800-talet. Hon är vacker, och känns nästan som ett väsen, som en älva. Hon är väldigt blek, med röda mörka läppar. Som en romantisk sagofigur, säger Iodine, nästan med ömhet i rösten.

BELLA STENBERG

[ Tillbaka till Artiklar ]