ARTIKLAR – Nordvästra Skånes Tidning – 16/7 1998X

En av dem som kommer att få störst uppmärksamhet på Tullakroksfestivalen kommer till Ängelholm helt utan band. Den visuellt begåvade musikern, dramatikern och poeten iodine Jupiter läser dikter sent söndag kväll.

Rock, poesi, magi

Han talar inte gärna om sig själv, den människa som finns gömd bakom pseudonymen iodine Jupiter. Däremot talat ha gärna om sitt alter ego, magikern, poeten, dramatikern och rockmusikern. De senaste åren har han dragit uppmärksamheten till sig genom debutalbumet Lilla Flickan Zombie, som av många ansågs som 1995 års bästa, en omdiskuterad diktsamling , flera radiopjäser och, inte minst, en dramatisk image.
– iodine Jupiter är en pseudonym att gömma sig bakom. Mitt förnamn är till för mina vänner.
Han är klädd i en trollkarlsdräkt som tagen ur en film om riddarna kring runda bordet. Tjocka lager av smink understryker ögonen. Vad han säger talar i viss mån emot vad man ser.
– Jag ser inte mig själv som massmedial, jag är dålig på att göra reklam för mig själv. I Stockholm har krogen en stor betydelse, framförallt i nöjesbranchen. Själv tycker jag inte om att röra mig ute, jag vill hellre umgås med mina egna vänner, men går man inte ut får man ingen uppmärksamhet. Att vara tillgänglig är viktigare än vad man gör. Om priset för uppmärksamhet är att springa på tillställningar och träffa folk är jag inte villig att betala det.

Outsider

Det är en outsider som talar.
– Jag är definitivt en outsider, jag deltar inte i någonting. Men att isolera sig har i alla kulturer varit ett sätt att komma i kontakt med sitt egna undermedvetna, komma i kontakt med den inre bildvärlden och sina drömmar. Att gå på en fest med Nöjesguiden är då otänkbart.

– Om jag väljer att delta, då funkar det, men då kan jag inte skriva. Och jag älskar att skriva, att gå in i ensamheten.
iodine Jupiter har inte mycket till övers för det svenska kulturetablissemanget och dess medlemmar.
– Nu för tiden går det ut på att lära sig umgås i det borgerliga vardagsrummet, att inte spy på mattan. Det finns ett poserande i allvar. Det är lite löjligt, men det går hem. På samma sätt ska populärkultur behandlas så förbannat förenklat.
Distinktionen mellan kultur och nöje är egentligen fullständigt vansinnig. Vad man implicit menar måste ju vara att kultur inte är ett nöje och att ett nöje inte kan vara kultur.
– Jag försöker röra mig över distinktionen mellan populärkultur och finkultur. Det är beklämmande, men det finns en fördom i det här landet som säger att om man som författare använder sig av visuella effekter är man inte seriös.

Erotik och religion

Han vill ändå inte kalla sig extrem.
– Jag tror att tematiken i min bok kan vara det, föreningen av erotik och religion. Det är en fusion av hårdrock, fantasy, mytologi och religion.
Dom dödas pornografi är en 150 sidor lång diktsvit kompletterad med en CD-skiva med dramat Sexualpjäsen och ett par rocklåtar. Den bjuder på ett tvärsnitt av hans produktion de senaste åren.
– Boken har haft en extremt lång växtperiod, en del av dikterna läste jag när jag uppträdde på Hultsfredsfestivalen i slutet av 80-talet. Det måste finnas en slags tidlöshet hos dem, och det tar flera år för mig innan jag vet att jag lyckats.
Att musik och poesi hör intimt samman är en tanke som känns ny för många.
– Man talar om behovet av att nå ut till dom som aldrig läser en bok. Men jag når dom, trots att jag egentligen betraktar mig själv som ganska svår.
Dom dödas pornografi är full av referenser till såväl rockmusik som antik mytologi. En universitetsexamen med kulturhistorisk inriktning är emellertid inte alls nödvändig för förståelsen.
– Mina texter korresponderar ofta till bilder. Känner man till hur bilderna ser ut blir upplevelsen rikare, men det är inte nödvändigt. Det var Swedenborg som talade om det; att ju mer insatt man är desto rikare blir upplevelsen. Men jag strävar efter att hålla allt öppet.

Allkonstverk

När han talar om ett multimedialt förhållningssätt, o att text bör korrespondera med bild och förhöjer den totala upplevelsen, är det ett modernt uttryck för ett gammalt påfund. Drömmen om allkonstverket dominerade till exempel romantiken kring förra sekelskiftet. Därför ska egentligen allting iodine Jupiter gör räknar in i helheten.
– Jag hoppas att så småningom någon tar upp den här väven, musik, poesi, dramatik, och studerar den. Det finns hela tiden kopplingar dem emellan. Jag håller på med ett livsverk som ska bestå av några böcker, några skivor och några pjäser.
iodine Jupiters första platta, Lilla flickan zombie, kom 1995 och fick fantastiska recensioner. Den var ett möte mellan poesi och svart rockmusik, som ett möte mellan Sisters Of Mercy och Marilyn Manson
– Att skriva musik är mer utåtriktat, ofta något man gör tillsammans med andra. Jag är rätt sopig på musik, jag skriver låtar på gitarr, sedan arbetar jag tillsammans med andra.
Han extravaganta klädsel är inte vald av en slump. Magin har en plats i hans liv såväl som i hans konst.
– Magi är en slags krydda för att göra livet rikare. Det har att göra med det sjätte sinnet, med intuitionen. Man ska vara rädd om sina intuitiva signaler.
– Och meningen då? Vad strävar en man klädd som att han kring det runda bordet i Camelot efter?
– Vad som behövs är något som bryter likformigheten. Det finns ett behov av gycklare som bryter strömmen av monotoni.
– Jag vill inte att allt ska vara tråkigt. Jag vill ha mer av allt.
– Kampen handlar om att vara emot lagom.

TORGNY NILSSON

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Puls Allhelgonaafton 1998X

Iodine Jupiter vaknar till liv under allhelgonahelgen

Häxdoktor och hårdrockspoet.
För Iodine Jupiter, alias Dr Death, är halloween favorithelgen. – Det är en skräckhögtid med alla levande ljus på gravarna, myser han.

Själv firar Iodine Jupiter allahelgonadagen med att uppträda på Nya Teaterns Spokenwordfestival.
– Jag ska ägna mig åt litterär hardcore, det talade ordet som rockupplevelse. Och eftersom det är halloween kallar jag det för “Spooky word”, säger han.
Två meter gänglig hårdrockare med rufstuperat hår, stora silverringar på fingrarna och stjärnbeströdda byxor syns bland kaffemostrarna på flotta hotell Diplomat. Baren är stängd så Iodine Jupiter beställer in te med mjölk.
– Mina texter är en blandning av Edgar Allan Poe, Black Sabbath och David Lynch. Det tilltalar mig att kunna presentera en slags skräckig värld förenat med underhållning i texterna.
För tre år sedan om debutalbumet “Lilla flickan Zombie”. Iodine Jupiter hyllades av kritikerkåren och kallades allt från hårdrockens Di Leva till helvetets Walt Disney.

Är du en övervintrad hårdrockare?
– Där står han rak och stel med sin höga spetsiga hatt. Det blir en form av humoristisk skräck.

Varför är det så kul att skrämmas?
– Allt som är förbjudet är kul. Det finns en lockelse i det tabubelagda, det farliga.

Vad blir du själv skrämd av?
– Om min granne, som lever ett normalt liv, visade mig sin frysdisk där det låg en likdel, och sen sa “jag tar fram den här och tittar på ibland, sen stänger jag frysen och går och sminkar mig”. Då skulle jag bli lite skrämd (skratt).

Vilka skräckfilmer rekommenderar du?
– “Rosemarys baby”, “Soylent green – USA år 2022” eller “Fåglarna”. Problemet med skräckfilmer är att man är beredd på att bli skrämd. Om tv visade “Mitt hem och min trädgård” och Bertil Karlsson plötsligt grävde upp ett lik i trädgården så skulle folk bli väldigt rädda.
Just nu jobbar Iodine Jupiter på att få SVT att visa hans kortfilmer.
– Svensk skräckromantik har vi inte sett på tv, säger han.
Demolåtar till en ny skiva är klara, bok och radiopjäser är på gång. Iodine Jupiter ler snett och rasslar med silverringarna.
– Dr Death kommer att dyka upp på ett eller annat sätt.

CECILIA HAHNE

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Kulturhuvudstadens tidning Okt 1998X

Ur: Har litteraturen en framtid?

Håller den seriösa litteraturen på att marginaliseras?

En konstnär blir aldrig accepterad förrän han bekänt sig till normalitetens beklämmande träskmarker, sagt ja till den tristess och likformning man brukar kalla samförstånd. Därför finns det anledning för den seriösa litteraturen att söka sig bort från mediagetto och marknadskliché. Lagomkulturen kan med fördel tuggas på cocktailpartyt och utgöra norm för god respektive dålig smak.

Träd utanför mallarna och du är marginaliserad! Utmärkt! Varför trängas i pisspottan?

Men det tragiska i sammanhanget är mottsättningen mellan att nå en publik och att vara finkulturell. Distinktionen blir tydligast på vissa kultursidor där poserandet i allvar kan ta sig rent löjliga proportioner. Avsaknaden av humor är ibland så markant att den s.k “seriositeten” framstår som ett skämt. Att vara underhållande är en dödssynd. Det innebär implicit att seriös kultur är tråkig. Är det så ni ill ha det, fina etablissemang?
PÅ en lyrikafton stod en kille och skrek när jag läste mina mest fridfulla och harmoniska naturdikter. – Vad tycker ni att vi ska göra med honom, frågade jag publiken milt och pekade på fridstöraren. – Ge dig iväg. Det är roligare utan dig, ropade arbetarklassen tillbaka och stirrade på mig. Chockad och förundrad över livets mysterium packade jag ner den svindyra guldmikrofonen i det svindyra leopardetuiet. – Ge dig iväg, Östermalmsjävel, skrek den uppretade mobben. Jag förstod nog piken fast den var fin.

Den seriösa litteraturen hade definitivt marginaliserats.

Hur ser du på “nya vägar” för litteraturen? Hur kommer den tryckta litteraturen att hävda sig gentemot den digitaliserade?

Akademisk kompetens styrd av konsumentprisindex, eller litterära bordeller kan vara sköna sätt att mötas på. IT och interaktiva medier finns ju redan. Och de fungerar utmärkt för den elektroniska löpeld som sprids från mun till mun. Ord är magiska. De frambesvärjer samband som inte alls behöver finnas, men som i och med en benämning börjar existera i en konkret eller fiktiv värld. Den digitaliserade viskningen i en världsdel ger upphov till en rörelse i en annan.
Så långt de teknologiska revolutionen. Men vad är det som ska säljas?
Stereotypiseringen av mänskligt beteende ökar och enfalden mångdubblas. Fler mobiltelefoner kommer att sprida sitt meningslösa pladder och smutsa ner varje möjlighet till tystnad. Mediabruset förgiftar de som inte haft kraft nog, eller möjlighet att dra sig undan sjukdomen. Fler människor vill arbeta inom kommunikation, men den stora frågan kvarstår:

Vad är det egentligen som ska kommuniseras?

I en tid av andlig fattigdom blir det skrivna Ordet som tunnaste bladguld. Att den tryckta litteraturen då kommer att slåss mot den digitaliserade är givet. Med knytnävarna.
När Sony Music slarvade med distributionen av min debut-cd blev internet en snabb väg till kommunikation, massmöte och lyxmiddagar. Litterär performance om du så vill?

Vad kommer litteratur att vara i framtiden? Vilka blir framtidens litterära referenser? Kommer det att finnas nya genrer?

Brytningspunkten inför rymdåldern iennbär en ny generations poetiska tilltal, beröringspunkten mellan bok, tv, intervjuer, film, artiklar med mera. Och det är just där! – i det genreöverskridande mötet mellan skiftande uttrycksformer nånting nytt intressant händer. Tolkningen av verket uppstår mellan uttrycksformerna.
Med syntetiska hybrider datastyrda av din egen fantasi kommer du i litterär form att kunna besöka en rad magiska världar. I digital dramatik och interaktiva diktsamlingar kan du komplettera ditt vanliga jag med t.ex. en rymdvandring. I texternas skenvärldar och i anslutning till digitala nätverk kan du skapa en egen bildväv av associationer och tankemönster. Som en kedja av händelser där en länk griper tag i en annan.

En bok är en pjäs är en dansföreställning är ett konstverk är en rockvideo!

Men det är fortfarande det SKRIVNA ORDET som är utgångspunkten och som måste ge kraft att uttala, betona och sätta orden i rörelse. Utan den kraften finns det ingen möjlighet att skapa en expansiv upplevelse – varken muntligt, digitalt eller på boksidan!

[ Tillbaka till Artiklar ]