April 2017 – IODINE JUPITER

STRIDSPLAN SKA FÖRSVARA HORNSTULL

Att kriga är att ta paus i tedrickandet. Vissa stadsdelar tar ofta paus, terrorknuffas, dricker te igen, odlar skägg och kalifat. Jag tänker på Kungsholmen.

När försvarsminstern presentade sin riskanalys för Sverige framkom att hotbilden från Ryssland växer, men att den inre hotbilden är förhållandevis ny. Stadsdelar i storstäderna måste ta ett större ansvar för sitt eget försvar. Vi behöver inte Nato, vi behöver Hornstull, menar han.

Vid en krissituation i Hornstull finns det en galleria där vi kan gömma oss. En nedsläckt handelsplats ger trygghet. Där kan du bli vän med produkterna. Ty gräva till. Få närhet, tröst och kärlek. Fast Hemköp är dyrt. Du kan gå in i butiken med föresatsen att handla nåt litet. När du kommer ut har du bränt minst en tvåhundring. Hur gick det till? Magiskt.

Kanske hyrorna är extra saltade för att Bonnier fastigheter äger gallerian? Småbutikerna hade fått löften. De är nu borta. De får skylla sig själva.

En gång levde och verkade hipsters i de här kvarteren. Så, av nostalgiska skäl ska vi försvara oss. Av flanellskjortskäl. Av skäggiga skäl. Det var ju därför de flyttade hit. För att idka samhörighet med likasinnande. Andra med likadana skägg.

Genom en insamling av pengar till en fond ska våra stadsgränser säkerställas. För pengarna kan vi få det vi behöver. Militärmakten vet våra önskemål. Jas-Gripen är beställd.

Vi ska försvara vår galleria mot rebelliska småbutiker som söker sig in från utkanterna. “Gallerian-butikerna ska grillas på spett” hör jag uppsagda småägare väsa. Planer smids, datorer trimmas, blodiga högafflar lyfts på ett oväntat vis. Kicks, MQ, Scorett och andra grandiosa damer. Ta till vapen innan det är försent.

För vad har folk från Hägersten, Årsta och Gröndal här att göra? De södra förorternas invånare väller in genom stadsmuren (ej av Trump) vid Liljeholmsbron. Nya språkbruk från Skåne, Sörmland och nåt italiensk-vatikanskt är på frammarsch. Att höra Liljolmsslang på vår furstukvist är orimligt. Vår lokala dialekt är hotad.

Försvarsminstern menar att Hornstull måste stå på egna ben i en konflikt mellan stadsdelar: “Ni har ekologiska hemmapappor, samverkande feminister som kan slåss i gryniningen, skjuta med älgstudsare som när en norrlänning försvarar sitt snus, hembränt och bastu. Ni är en förebild för det nya riket.”

“Någon stadsrevolution har inte varit förestående sen Axel von Fersen mördades av en rebellisk mobb i Stockholm 1810”, säger ministern flaxande med armarna och fortsätter:

“Lokalt producerade barnsoldater skulle avlasta försvarets redan hårt ansatta budget. En inre militärtjänstgöring i Hornstull från 12 års ålder skulle bereda stadsdelen extra skydd”, menar ministern vidare. “Barn ska inte dricka läsk, äta godis och spela om pengar hela dagarna. Ska de vara småstjärnor som i Idol kan de lika gärna förena nytta med nöje, lära sig att hantera vapen, vara en kugge i totalförsvaret.”

“Hornstull är ett föredömde med en ny ekonomisk ras. Gentrifieringen har drivit bort slumkulturen med vinpimplande konstnärer från byn. Det smarta designfolket gör stadsdelen värd att slåss för. Viva Hornstull, hasta la vista, baby”, utropar ministern och avlossar en skottsalva i taket. Han flåsar upphetsat i mikrofonen och ser övningsfarlig ut.

Jag inser att hans verklighetssyn är grandios. Östermalm har sina guldtandborstar, Vasastan happy lyckliga strumpor, Kungsholmen klan-familjer, Norrmalm livfulla kontorskomplex av Bohusgranit. Gamla stans uråldriga hus fångar turister till att stå i kö timvis för att fotografera. Innerst inne är de förfärade över en stadsdel som inte hängt med i utvecklingen. Gammalt och fult, tycker många Tokyobor.

Av stadsdelar med stil är Södermalm det glittrande smycket. Riktiga människor har setts i Hornstull. Försvarsmakten har på senare tid lyft fram förträffligheten med dessa högt stående homo sapiens. Individuella, handlingskraftiga, helt utan slavmoral.

“En sådan elit förtjänar uppbackning”, säger ministern vidare under kongressen: “Ett stridsplan ska försvara Hornstull.”

Hans uttalande försätter mig i ett tillstånd av gränslös kärlek. Jag rusar fram för att överösa honom med kyssar. Mina ögon tåras när jag skakar hans hand mycket länge. För länge. Misstänkt länge.

På lång sikt vill ministern se förslag på effektiviseringar, bedömning av kostnader och dessutom hur finansieringen ska se ut. En tung punkt i direktiven är att komma med propåer för hur totalförsvaret – det militära och det civila Hornstull ska byggas upp. Jas Gripen planet är ett mål på den vägen.

ÖPPNA KEBABKIOSK I DJURSHOLM

Jag har länge planerat att öppna en kebabkiosk i Djursholm – ett av Sveriges mest välmående samhällen. Vissa menar att jag kommer att motarbetas, men inte ska jag väl det.

Mitt unika falafeltempel ska sätta integrationen på kartan i norra Stockholm. Bli startpunkt för tolerans och förståelse mellan kulturer. Att äta tillsamman är den magiska rit som förenat länder i tusentals år. Förenat familjer. Vi har ätit, druckit te och självmordsbombat lite då vi tagit paus i ätandet.

Den planerade, och av betydelsefulla kommunpolitiker hyllade kiosken, ska placeras på torget i Djursholms centrum. Bli möteplats för svenskar och nyanlända.

Mina vänner i Tensta. Akalla och Rinkeby kommer att få erfara hur livet verkligen ser ut för “äkta” svenskar. Samtidigt ges vi i förorten möjlighet att lära ut våra seder och bruk till Danderydsborna. Med tacksamhet ska de rika sträcka ut sina händer med gåvor.

Med abonnerade turistbussar blir avståndet mellan norr och väster överbryggt; resan enkel och nyfikenheten på det riktiga Sverige stor. Reguljära turer blir ett avbrott i det vardagliga livet för arbetslösa, kriminella och elever. Vi samlas kring kebabkosken, dansar och sjunger våra sånger tillsammans.

Skolklasser ges också chansen att uppleva språkbruk de inte är vana vid och därmed få ökad förståelse. Här talar alla svenska. Lyckade människor, med näringslivets ledare i spetsen, ska via ombud säkerställa att de rätta idealen distribueras till förorten.

Kulturförvaltningen ger mig 500 000 kr i aktivitetsstöd för att öppna Kebabinrättningen. En naturlig sfär där det är görbart att umgås över klass – och kulturgränser har länge efterlysts. Även fritidsnämnden ser kiosken som en möjlighet för arbetelsösa ungdomar från förorterna att bli sedda. De menar att knutpunken ger nyanlända tillfälle att utveckla sociala kontakter bland svenskar istället för i isolerade miljöer. Djursholm har pekats ut som den ideala platsen för integration.

“Kiosken blir huvudpjäs för assimilering”, menar Kulturförvaltningen. “Ökade förutsättningar för samtal leder i ett längre perspektiv till samlag”, påpekas i ett förtydligande av Förvaltningen. “Vårt mål med integrationen är att den är fullständig på alla nivåer”

Förvaltningen säger vidare i ett pressmeddelande att “mitt entreprenörskap lär tas emot med öppna armar, med glädje, hopp och jubel av de lokala invånarna.” Kebaben ska peka ut framtiden för det nya Sverige. Det gör den sedan länge i Malmö.