FULA SLAVAR ÅT DE FATTIGA
Straffar samhället alltid de fattiga? Frågar man det kollektivt omedvetna är svaret tvivelsutan Ja. Just för att de är FATTIGA. Starka djur angriper svaga, svaga djur angriper ännu svagare. Sinnebilden för den sociala strukturens drivkraft och norm. De fula och utsatta måste till varje pris förnedras för att göra det normala och framgångsrika synligt. Framgången måste ställas på piedestal för att sänka omgivningen i dyn. På så sätt synliggörs välfärden för maktberusade individer som kämpar med positioner och ställningskrig. Bolagsstyrelser kräver skyhöga pensionsavtal och bonusar, kött på sina gafflar. Offer, sexualitet och tillgänglighet. Varför inte ta för dig om du är i maktposition? Att inte göra det är onaturligt.
Det sägs att kommunikation är vår nya frälsning. En bedövande likformighet och tristess råder inom upplevelseindustrin. I stället för Svenska kyrkan har massmedia och TV axlat rollen som ställföreträdande valium. Genom en ökad utslagning känner sig överklassen tillfredsställd med att få sin position bekräftad. Makten är frihetens berusning. De privilegierade vill må bättre, vinsten måste ökas. Och med all rätt. Men pengar är inte slutmålet, utan är en symbolisk omskrivning för sexuell dominans. Extas väntar på guldskedens yttersta kant.
Och vad kan då vara lämpligare än att återinföra slaveriet. Att låta det kapitalistiska vilddjuret få fullt spelutrymme i hela sin grymhet. Berusa dig, ta för dig. Njut av den sadomasochistiska förstörelsemaskinen. Fula slavar åt de fattiga, snygga åt de rika!