jod JupiterLeave a comment

JAG SPRÄNGER MIG SJÄLV I ETT SHOPPINGCENTER

Läsare av god litteratur !

Min femte bok En tjänstemans meditationer med departementschef Sten Hammar utkommer tidig september  2018. Boken ges ut av MultiMedia Movement.

Jag har skrivit boken av två skäl: Dels för att det är roligt (plågsamt) att skriva, men också för att någonting måste göras, folk lider tusen kval, men jag ska bistå med vad jag kan. Jag citerar your boken:

“Jag är beredd att offra livet för kommersialismen. Är det nödvändigt spränger jag mig själv i ett shoppingcenter. Jag värnar om friheten att få shoppa, att få leva som konsument.”

Nationaldagen bejublas av allt fler, men vi saknar högtidsdagar för sann lustfylld konsumtion. Black Friday är bara en vulgär parodi på låga mänskliga begär. Det en smutsig dag utan avsikt till reflektion. Min längtan efter en konsumtionsestetik är djupt lidelsefull.

Under nationella konsumtionsdagar ska jag shoppa så mycket jag kan. Och så värdegrundat jag kan. Jag ska dyrka, avguda dig, älska dig såsom min nästa. Jag ska komma hem med armarna fulla av produkter. Jag ska bli en del av kulturens nya själ, finna sammanhang och mening med mitt liv. Att känna mig delaktig i ett system av förbrukning gör mig trygg i vissheten om att jag vandrar på en gemensam, naturlig och utstakad väg.

Att känna mig bekväm i en superkommersiell livsform är utvägen ur ett känslomässigt utanförskap. Att konsumera mig in i ett tillstånd av lycka är Kungsleden i mitt grå, förutsägbara liv. Genom att följa mig, Sten Hammar och Partiet i boken, ska du finna en väg som passar dig suveränt.

Shopping skiljer oss från djuren. Jag ser en dygd i att konsumera av kärlek till västvärldens ideal. Att med lust och hängivenhet anamma Marknaden är vägen till frihet och deltagande. Inneboende i den moderna människans liv är att glädjefullt bejaka vår köpreligion. Det är det naturliga sättet till harmoni och att undslippa konflikter med inre röster som säger att du gör fel. Det gör du inte. Njut istället av att vara ett hjul i ett maskineri. Det är du som får samhället att gå runt.

Många springer utan att veta vad de letar efter, men du är fri att söka delaktighet och gemenskap. Du ska göra din köpprocess rituell, andlig och med förtröstan om att du gör rätt. Det du köper ska vara inslaget i presentpapper av guld och som gåvor till dig själv. Gåvorna ska öppnas med andakt som om att du är med om något storslaget, fantastiskt, som en del av en process.  Kvalitet i stället för kvantitet ska vara ditt personliga motto.

Ni 365 förväntansfulla dagar av shopping. Jag ska leva ut konsumtionsestetiken, få mitt väsen att blomstra. Tack för att ni finns.

Jag älskar er förbehållslöst.

flyer_180621

iodine med en företagsbindel runt armen som demonstration av konsumtionsestetikens frigörande kaft.

Tack, Lina Löfström- Baker, för avslutande bilden

 

 

 

 

 

 

 

jod JupiterLeave a comment

HEMLIG KLUBB UNDER KOMMUNHUSET

Jag har varit på klubb. Klubben ligger under Lidingö kommunhus. Politikerna vet inget om den, inte personalen som jobbar där heller. När huset stänger för kvällen och alla gått hem öppnar stället. Från kl 24 på fredagnätter finns inga kommunanställda kvar i huset. Tomt och ödsligt gnistrar den metallklädda byggnaden.

Korridorer med kaffemaskiner och arkiv ligger övergivna. Klaustrofobiska utrymmen dit inte ens småmänniskor kan ta sig leder från låsta rum. Ibland får dvärgar krypa in efter dokument i dessa prång. De kommer tillbaka med akterna i munnen, avlägger rapport till tjänstemännen som skickliga hundar. “Det är hyggligt betalt”, säger en vän som jobbat där.

Eftersom klubben ligger i källardelen av huset och inga ljud tränger upp till människorna är risken liten att klubben ska upptäckas. En vakt som tycks vara både blind och döv stapplar emellanåt i korridorerna däruppe.

Den del av klubben där jag trivs bäst kallas De dödas bar. Här träffas obskyra karaktärer från Lidingö stad med omnejd. Baren är till för dem som inte betalt skatt, plockar tomburkar och lever på låga pensioner. Gästerna, återuppståndna från de döda, är glada när de upptäcker att allt fortsätter som förr. Kommunhusledningen ska aldrig få veta att människor festar här, bleka, utmärglade och med jordiga kläder.

Tjänstemännen har ingen aning om vad som försiggår. Om de visste att de utstötta och arkiverade roar sig på kommunens egendom. Om de dödas festande skulle avslöjas skulle det få allvarliga påföljder. Beivras enligt lag. Att vara död i ett kommunhus är inte tillåtet. Inte någon annanstans heller.

Kommunfullmäktige skulle sparkas. Men först skulle en utredning tillsättas om varför ingen visste nåt om vad som tilldragit sig i källarutrymmena. Efter utredningen skulle utredningen utredas. Att vara kvar vid makten så länge som möjligt är sport för dessa ämbetsmän. Ingenting olämpligt, ingen ansvarig får komma i ljuset. Ingen får utstättas för granskning.

Som straff skulle de festande deporteras till sina gravplatser och låsas in. Tjänstemän skulle “försvinna” om de känt till och visat sig ha varit i baren. Rykten skulle uppstå om att någon visste något. Om en byråkrat i kostym och slips skulle komma till klubben skulle han tas som gisslan för att inte avslöja hemligheten. Han skulle förvaras i en skrubb, få mat, sköta sin hygien bortom insyn från andra anställa. Han skulle aldrig mer få komma ut. Han skulle höra det monotona festadet bakom betongväggen, instängd bakom bunkerlika järndörrar till källarvalvet. År efter år, decennium efter decennium. Efter en lång tids fångenskap skulle han assimileras och bli en av gästerna på De dödas bar.

Han skulle inte ha en chans att ta sig tillbaka. Han skulle vara en av de saknade i arkiven; ett dokument småmänniskor dragit fram med munnen your gömda skrymslen.

 

jod JupiterLeave a comment

ÅSA-NISSE ROPADE ALDRIG SIEG HURRA !

Vi har haft nationaldag. Vi har hurrat, viftat och druckit punsch.

I mitt förra inlägg berättade jag att jag legat på sjukhus, opererats, blivit bättre, rest mig upp för att ta mig till nya mål. Mina mediciner har gjort mig så trött att jag sängliggandes kunnat vänta i timmar för att se Åsa-Nisse på TV. I vilket trassel, trixande och missförstånd han ska hamna i har försatt mig i fasa. Roande och oroande. Man vill ju att han ska klara sig helskinnad ur knipan.

Hur fåniga filmerna än kan synas vara är värme, humor, heder och moral centralt. Med vännen Klabbarparn går ingen säker för nya hyss i Knohult.

Åsa-Nisse är kulturhistoria, det gamla Sverige som inte finns längre, genuin folklighet, buskis, IKEAS barndomsår. På bred smålandska talar Nisse ett språk många säkert inte ens förstår fast det borde höra till allmänbildningen. Ja, fuck you och najs är för många mer svenskt. Det är hit vi är på väg. Och för det kan vi tacka de folkvalda som värnar om Sverige. Ingen av dessa landsförrädare kommer någonsin att ställas till svars.

Vi är i en pågående valkampanj där politiker slåss om att lyfta det svenskaste av det svenska. Flaggor har hissats mot svindlande höjder, sejd, jojk och historiska rötter har visats upp i kampanjsyften, debatter har hållits med vinnare och förlorare, ironiska leenden har tagit tuffa poäng, sockerkakor har bakats i protest av PK-folket och för miljön.

Vi har haft Nationaldag. Och jag har sett folk vilja ropa det Åsa-Nisse aldrig ropade: Sieg hurra !

Jag har haft tid att tänka på förutsättningarna till förändring av våra liv, villkor och livskontrakt, om demokrati, om lagen och vad jag tror inte kommer att hända.

Börda för paragrafen
Stycke börda

Demokratin är snart så insnärjd i lagar, konventioner med artikelparagrafer, förordningar och EU-direktiv att vi inte kan röra oss en meter åt något håll utan att göra en överträdelse. Många intressegruppger med förankring i bl a Facebook har ett egenintressen av din, som du trodde, exklusiva sfär. Men du är inte ensam. Agendan delas av andra med samma intresse för påverkan. Att vinna något, att sätta en gräns för din rörlighet definieras av bestämmelser. Att ställa dig i schackmatt är målet för lagens kärlek. Fackföreningar, politiker och företag försöker finna tolkningar av lagen till sin fördel med hjälp av experter. De tar rikligt betalt för att reda ut det mardrömsträsk av paragrafer som du omöjligt själv kan greppa. Du behöver köpa specialkompetens.

240_F_62517449_mbWm6IzPsCkWv0ICYkpkDn001GpYJb2v

För att tolka en intressekonflikt behöver du gå till en jurist. Lagens tjänare behöver i sin tur en jurist för att tolka de nya direktiven. Bakom varje lag finns en annan lag eller förordning som sätter rättspraxis på undantag. Ingenting ska någonsin förändras. Ingenting kan förändras. Bakom varje steg finns en konvention och någon som ber dig signera avtalet om ditt liv. Att gå över gränsen är en överträdelse av de påbud som föreskrivits. Detta beivras enligt lagen.

Ordet direktiv betyder ursprungligen att ett företag, stat, myndighet eller en auktoritär finsk chef pekar med hela handen. Leken har många olika namn. Ett av dem är Följa John. Ingen tar initiativ, alla följer order.

Men på senare år fattas besluten för ditt liv långt ifrån dig och din förmåga till överblick och kontroll. Så det är lika bra att du kniper käft och är nöjd. Du dömd att dansa till vägs ende, dömd att huka under paragrafen. Livsbanken sätter dig i evig skuld om inget annat sägs i avtalet.

Ett osynligt finmaskigt nät av förordningar styr ditt liv. Säg A och du får höra B, Säg B och du får höra C tills du har råd att bevisa motsatsen. Lagens inhägnad är till för stabilitet, att skydda ägarna från dem som luktar illa och inte har råd att betala.

Pampilar

Horder av missnöjda medborgare kommer att springa med toalettpappersrullar de roffat på sina arbetsplatser. Syftet är att i desperation försöka få det lite bättre. Alla tar det de tycker sig förtjäna med de försämrade villkoren för sin existens. Gilla läget.

I systemet att välja ingår ett riksdagsval där varje folkvald är länkad till ett företag som svarar mot dina behov. Detta företag sprattlar i trådarna när globala marknadskrafter reagerar på världsbörsen.

Någon drar, någon sprattlar.