Tjäna pengar på att göra fiasko. Är det möjligt? Öppna bakdörren i city och kliva ut på en sandstrand i paradiset. Har nån gjort det?
VD:n får en bonus på 40 miljoner. Han har lyckats med det ofattbara. Det ingen trodde var möjligt. Han har skapat en storförlust för koncernen. Men belönas ska han.
På väg till styrelsemöte
Media ger en bild av att chefer med höga bonusar, höga löner, sitter löst om de gör ett dåligt jobb. Det gör de inte. De kliver diskret ut bakvägen. De flyttas när vinden mojnat till ett annat högavlönat jobb. Där de syns mindre och får verka i fred. Gemene man är dock nöjd med tron att idioten fått det sämre.
Det är medias uppgift att få oss att tro att det är “risky business” när det drar under galoscherna. Man vill förmedla att det blåser hårt på toppen. Att makthavare i trubbel får skylla sig själva. Dömande hårda rubriker står i bjärt kontrast till verklighetens mjuka sandstrandsfall. Toppen är ännu inte nådd.
På ofrivillig semester före nytt bolagsjobb
En affärsledares uppgift är locka med drömmen om framgång, ha groupies, sekreterare, eller fjäskande kontorspojkar. Tjänstehjon som ställer upp med ändan i vädret när dagen varit tung och aktiekursen störtdykt som en fallos i motvind. Makt och mycket av den. Stora sirloinstekar med krispiga 100 dollar såser.
Åderförkalkning och fladdrande kalsonger är den tragiska baksidan av framgång. Chefen är en liten rädd man. Politikern likadan.
Demokratin är en metod att stänga in människor i områden med shoppingmöjligheter. Alla har samma rätt att frodigt och artigt handla i de upplysta kuberna.
En serie skor till män med slips
Gör man något dumt ingriper polisen. Man hyr en jurist, köper sig ut. Alla har samma rätt att köpa sig ut.
Men en dålig chef har rätt att vara usel på affärer. Hans skyldighet är att få oss att tro att alla kan arbeta sig upp. Från sophögen till styrelserummet. På en räkmacka. Javisst, arbeta på du bara.
Published by