Den svensk-uzbekiska poeten och konstnären kände bristen på respekt från de otrogna hundarna. Hon kunde lätt skära halsen av dem. Deras misstänksamhet mot människor för andlig utveckling var stor. Hon var inte en av ”click and go” poeterna som klickar in sig i branschen för att synas några sekunder och sen försvinna. Nej, hon var Poeten som sprängde mäniskor, bilar och hus i luften.
− Så här får det inte vara sa hon. Det måste bli värre. Mycket värre! När ord som rebell började synas i reklam för decennier sedan bestämde jag mig. Terrorism är den enda konstnärliga uttrycksform som håller över tid, skrattade hon. Att se en byggnad falla vackert är en estetisk upplevelse. Hur World Trade Center rasade samman var en höjdpunkt i mitt liv.
− När jag på TV såg flygplanen störta in i tvillingtornen upplevde jag för första gången stor upprymdhet. Äntligen nåt som fick mig att känna glädje, sa den beväpnade poeten. Jag väljer att skjuta, spotta och sparka på västvärldens krympling-själ.
En sann individualist hade talat om föraktet för kristna värderingar. Ett nytt kalifat skulle uppstå på ny plats och med andra medel – konstterrorism, aktivism.
− Diktantologier och samlingsutställningar är totalt meningslösa. Upplevelser som inte leder till Allahs hjärta förtjänar ingen existens. Det är absurt att packas ihop med symbolvärden du inte själv valt, fortsatte hon efter att ha dragit ett djupt bloss på den afganska cigaretten. Samhället är översexualiserat och ruttet.
Gudomlig upplysning växte fram ur konstnären. Bröder och systrar hejade på. En växande beundrarskara trängde fram, ville ha autografer.
Några år senare var hon en av konstvärldens främsta terrorister från kriget i mellanöstern. En jihadiststjärna, konstnär och poet som kunde få byggnader falla snyggt, fotogeniskt, dramatiskt.
I Sverige väntade stöd− och krisgrupper, psykologer och sociala myndigheter med välkomstplakat i händerna. Återvändaren tummade på bombältet. Med erfarenhet från IS skulle hon slå Sverige med häpnad.
Modell: Olivia Torsell i boken Obscen sanning.
Foto: Lina Löfström-Baker.
Published by