jod JupiterLeave a comment

TYSTNAD TILL SALU

Digitalhalsa

Friheten från bruset har ett pris du vägrar betala för. Den uppkopplade människans rädsla för tystnad grundar sig i en ny verklighet. Att ställa sig utanför teknikkampen är att inte vara med. Och ingen vill betala för tomrummet, eller det osynliga, för det har ju hittills varit gratis.

Kommunikationsindustrin påkallar kärleksfullt din uppmärksamhet. Dygnet runt. Med kommunikationsdriven informationen väcks din längtan efter nya produkter. Hela tiden.

Sfären av Intet, eller tystnaden, är något mycket värdefullt för moderna bolag. Vår tids heliga guld kan säljas på burk. Att tystnaden skulle vara den mest framkomliga vägen till eftertanke framförs idogt av idealister. Dumt. Meningen är inte att du ska tänka.

Om du tänker måste ditt förhållande till tystnaden ges utrymme. Att behandla stillheten som en livsriktning skulle ge dig stora problem. Ekonomiskt, religiöst och politiskt.

Tystnaden är en flyktväg för den fege. Den är ett avskyvärt yttre och inre rum utan inbladning från digitala budskap. Bild och ljud, skvaller och sensationer är recept mot Sjukdomen. Allt händer någon annanstans. Inte där DU står. Du betalar för att slippa besvärande tystnad.

I kommunikationsindustrin är tystnaden outforskad. Stillhet är plattformen för dina avgörande beslut i köpprocessen. Allt fler bolag investerar i tomrum.

Idag finns marknadskrafter om inser tystnadens kommersiella potential. De globala företagen förser varje vrå med ljud och bild som tränger in i hungriga köpceller. En annan del av koncernen förser dig med motsatsen. Glappet mellan två ytterligheter blir heltäckande.

Utveckling är avveckling av tystnaden i det offentliga rummet. Att utesluta människor your en zon av stillhet är frihet. Prylarna bestämmer, människan springer hungrigt efter.

Individen står förvånad och tittar på när utvecklingen tar form. Vad hände, är en relevant fråga, när det tomma rummet är sålt. “Du har väl inte köpt aktier i Tystnad AB?” “Nej då. Haft smartphone sen jag var fyra.”

I Sverige 2017 är tekniken stjärna, människan en blek figur utan sina effekter, uppdateringar och laddare. Det surrar och brusar. Allt uppkopplat är liv. De som inte finns på nätet måste bevisa att de finns. Finns du som läser det här? Tveksamt. Men jag vet att du finns, för du har lämnat digitala spår. Företaget vet också att har du varit här.

Att bevisa din existens gör du genom att interagera med internetanslutna föremål, saker, ting, mig. Prylarna visar sin kärlek tillbaka genom att ropa: ”här finns jag.”

glasbox2

Uppkopplingen, dvs. förlängningen av automatiseringen, är ämnad att göra livet bekvämt. Men en stolsdyna ansluten till en app., som analyserar ditt sittmönster, gör dig stressad om du hanterar informationen tokigt. Du sitter snett, fel, du kommer att få ryggproblem. Du blir en ekonomisk belastning. Gör nåt för Satan! Pling i maskinen.

Genom forskningen har politiken instrumenten i sin hand. Och de använder dem mer än gärna. Att skapa en behovsinriktad människa är målet. Även mitt. Klåfingrigheten i att styra utvecklingen till rationalitetens yttre gräns är big business. Jag och företaget tjänar på att du är här.

Karriär och forskningsanslag finns för dem som utvecklar det som hörs och syns. Humanister å sin sida får mindre anslag för att ta reda på hur vi påverkas av utvecklingen. Det är rättvist.

Tyst skvaller lagras genom din kommunikation för att du ska få lämplig reklam, menar professor Jan Nolin i Sakernas Internet − människan som teknikens marionett, SR. Vetandets värld, 2016-09-15. Varje föremål av betydelse i ditt liv förses med IP-adress. Tingen kommunicerar med varandra. De talar kärleksfullt om dig bakom din rygg.

Bli individ i ett futuristiskt framtidsbygge. De vill dig väl. Bry dig inte om något så banalt som tystnaden. Den finns ju ändå inte. Den är bara en hörselvilla.

 

 

jod JupiterLeave a comment

AVSKEDSTAL TILL MAMMA

Kära vänner, mammas vänner, familjens vänner. Det finns någonting jag vill berätta för er, men kanske i första hand för mor.

Med sjömanspass* kan du resa till Gustav Wasa och tala med honom. Vissa påstår att det är omöjligt. Men jag vill påstå att sjömanspass gäller över tid och rum.

Jag vill också ha ett sånt pass för att kunna träffa mor och säga hur mycket jag älskar henne, hur mycket hon betytt för mig, hur roligt vi haft och hur mycket vi skrattat tillsammans.

Jag vill kunna säga det jag aldrig fått sagt eller det jag borde ha sagt. Med jag tror inte det är inte försent. Hon hör mig säkert. Jag vill berätta för henne att hon är min sol på en blå himmel.

För mig var mamma just en sol på en klarblå himmel, en glad, nyfiken och aktiv person med så mycket kärlek i sitt hjärta.  hjärta   hjärta   hjärta

Jag är glad att ha haft en så varm och kärleksfull mor.

Med tankar, värme och ljus.

Tack mamma.

 

ingrid200[1]

Julafton. Vägguret stannade på 11:58. Tiden då läkaren ringde ...
Julafton. Vägguret stannade på 11:58.

 

 

 

 

 

 

*J.C

jod JupiterLeave a comment

AKTIVISTATTACK MOT WAYNES COFFEE

 

Gud dag, Wayne. Jag ska be att få beställa en kaffe. En vanlig om du har det, så liten och billig som möjligt, för så lite pengar som möjligt. Enda orsaken till att jag promenerar hit och stinker av gamla räkskal är att ingen ska sätta sig inom en radie av fem meter från mig.

Mitt mål är att förhindra andra från att gå hit. Man ska inte längta hit utan bort härifrån. Till något friskt och sunt.

Egentligen vill jag inte gå hit alls, men sitter jag här tillräckligt länge, för det har jag väl rätt till? blir här kusligt tomt. Att ta med soporna i en bankportfölj är en annan möjlighet. Öppna den och låstasleta efter något dokument som inte finns.

Polisen? Lyfta bort mig? Nej, jag tror de har viktigare saker att sköta än en hängiven besökare på Waynes coffee som älskar stället.

Enligt svensk lag kan du slänga ut mig om jag är berusad, bråkig eller stör omgivning. Men i en demokrati luktar man som man vill. Jag kan sippa på en nätt hink kaffe och lukta sopor, gå hem när du stänger och komma tillbaka på morgonen när du öppnar, flera dagar i sträck, åratal i följd. Jag kan ringa kompisar, aktivera vänföreningen, skriva på sociala medier. Vi har samma idéer om vad som måste göras.

Du är ett monster, Wayne, det vet du. Du är en fantasilös imperialist bland likasinnade kollegor, en mainstreamkultur av flockbeteende, neutral, opersonlig och ful på ditt o-charmiga sätt, förutsägbar, politiskt korrekt, oförlåtligt tråkig. Du är en åsiktskostym – trång, lika originell som ett kaféernas H & M. Du är steril och obehagligt rationell, dina muggar vulgära och opoetiska. Du outsourcar dina gäster till gatan för att se dem springa med kaffet i hand. Kära gäster: töm din plånbok, drick and go

På det lilla unika kafét kommer ägaren fram till mitt bord. Frågar hur jag mår, om jag såg matchen igår. Jag svarar att jag inte gjorde det. Att jag spelade schack med en annan kafégäst.

Att sitta tyst, samtala med en främling, att spela sällskapsspel medan man servaras påtår från klirrande porslin ger en levande känsla. Det provinsiella, dämpad belysning, mänskligt, stil och engagemang. De glada utropen från stammisarna betalar jag gärna för. Lyx utan extra kostnad.

Jag är ledsen, Wayne, men du förstår nog varför jag sökt upp dig. När vi nu lärt känna varandra ser du att jag bär en Ralph Laurenkostym med väst, välpolerade Crockett & Joneskängor och en formidabel slips. Med en trevlig uppsyn, och synnerligen konversabel, är jag en svärmorsdröm. Min stil, senaste mobilen och Cartierklocka, antyder ingenting om att jag tillber våld, slagsmål och armborstskytte under häftigt rus. Att jag gärna lyssnar till Beethoven i mina PXC 550 lurar. Att jag på fritiden bombar tunnelbanetåg på grön linje med taggs och graffiti. I förre veckan taggade jag ett helt nytt C20 tåg när vaktarna gick för rast. Lycka. Status. Vännerna imponerade.

Wayne, menar du att jag är problem för dig? Nej, vad är det du säger? Kanske du hyser en förlegad schablonbild av hur en aktivist ska se ut? Eller vad hon verkligen gör?

Om du bara ser under ytan förstår du vad jag talar om. Under skalet bär jag en helvetisk Hieronymus Bosch-tatuering. Motivet hånskrattar åt dina vänner Starbucks, Espresso house och Coffeehouse by George, era försök att oskadligöra en hel kafékultur av poesi, samtal och genuinitet.

Jag förstår att min uppriktighet plågar dig. Att din lönsamhet blir sämre ju längre vi stannar. Vi har tagit med ruttnande räkskal och hushållsavfall. Du kommer inte att klara av vår belägring. Du kommer att ge upp, sluta andas, checka ut.

Fy, vad här stinker.

 

 

 

jod JupiterLeave a comment

MITT FÖRSTA RYMDBREV

fjaderpenna-9Fotbollshuliganer, shoppers, levande och döda.

Idag aktiverar jag en blogg, inte för att för att världen behöver en ny blogg, utan för att det är tillsynes meningslöst. Men ”en lycklig man har en mening med att allt är meningslöst” sjunger jag i dikten Tomma Boots På Väg Ut. Att göra någonting av Ingenting är tricket. Att göra guld av klibbiga sopor förträffligt.

Måhända skrifver jag en blogg för att få tiden att fly? Varje sekund jag griper gåspennan styr jag mot ovissheten. Frånkopplad ett jordeliv sår jag rymdfrön hos mina läsare. Jag siar inte om hur de kommer att landa, slå rot, eller bära månfrukt. Sporadiskt skall jag publicera mina illdåd.

Observationer av den allmänna idiotin, infall, fantasier och avrättningar skall smälta samman i en häxkittel. I bloggen tillåter jag mig att vara svulstig, ordrik, barock, emedan jag i min bokpoesi är sparsam. Att få det välkända att uppenbara det okända är min vision. Obsceniteten träda fram fullt avklädd.

Jag kan erbjuda häcklande, ironi och satir. Jag kan roa och oroa, bryta tillstånd av konformitet, ljuga mig blå eller grön. Hylla bloggar om mode och mat.

Väl mött i ”Bloggen rymdbrev från Jupiter.”

/iodine

jod Jupiter

ARTIKLAR – Om pjäsen “Den sovandes dagbok”X

Den sovandes dagbok | iodine jupiter

Dr Death hypnotiserar med språket

(Stockholms Fria Tidning – 1/11 2002)

Manus: Iodine Jupiter
Regi: Iodine Jupiter
Scen: Teater Scenario 1
Spelas: 2, 4, 6, nov
Medverkande: Iodine Jupiter, Lotti Törnros

En andeforskare, Lotti Törnros, försöker med hjälp av ett medium, Dr Death, att besvara existentiella frågor. Dr Death, spelad av Iodine Jupiter, har befunnit sig i dvala under det att de båda tillsammans författat “Den sovandes dagbok”, sprängfylld med poetiska seanser av visionär kraft.
När författaren och artisten Iodine Jupiters långa resliga gestalt intar den lilla Teater Scenario på Odengatan bjuds det på härlig H P Lovecraft, kitsch och shamanistisk civilisationskritik. Texten som är författad av Jupiter själv blandar bibelreferenser med strofer som tycks hämtade från Lautreamonts anteckningsbok, här inklädda i en pentagrammålad nutida svensk språkdräkt.

Jupiter har en suggestiv och hypnotisk effekt på mig. Orden är kraftfulla i sig, de behöver bara uttalas för att lägga sig som ett förband om mina öron som bedövats av världen, som ligger bara en gårdsplan från Teater Scenario.

Det är inte Iodine Jupiters smink eller fantastiska klädkreationer som håller oss alerta, det är kraften i hans språk. Attiraljerna, det högst teatrala tonfallet, den skämtsamma men kärleksfulla jargongen från vad som skulle kunna vara en äventyrsroman från slutet aav 1800-talet, är bara de betoningar som Jupiter väljer att ge sin poesi.
Hoppas att det blir en tradition att låta Jupiter inta en teaterscen någon gång i oktober varje år. Det skulle vara oss behjälpt.

Av: Daniel Westerlund

Hörvärd och svart mässa

(Svenska Dagbladet – 29/10 2002)

Teater Scenario: Den sovandes dagbok
Text: Iodine Jupiter
Scenografi: Lina Wågström
Medv: Iodine Jupiter, Bodil Granlid

Lagom till den mörka årstidens inträde drar Teater Scenario upp ridån för en svart mässa av den skräckromantiske rockpoeten Iodine Jupiter, alias Dr Death. Var görs detta lämpligare än i den underjordiska cellen vid Odenplan, som mullrar och darrar när tunnelbanan mot Hässelby drar förbi?
Den “magiska freakshowen” går från en makaber seans i satanismens tecken till en ganska from rapsodi om helandets krafter. Och däremellan kommer humoristiska inslag på film och med luftgitarr.
Han sitter försjunken i hypnos i en karmstol mellan två höga kandelabrar som dryper av svart stearin. En andeforskare (spelad av Bodil Granlid tills Lotti Törnros kryar på sig) för den sovandes dagbok och manar fram de kaskader av apokalyptiska allegorier som präglar Iodine Jupiters poesi.
De suggestiva drömbilderna uttrycks också i flera sånger och föreställningen blir ett slags häxbrygd av Almqvists romantiska demoni och tunggungande gotisk rock.

Som teater fungerar det som enmansshow, men inte i dialog. Den kvinnliga spiritisten med sina ängsliga blickar mot publiken och ivriga frågor till Dr Death känns bara pekoralaktig.
Däremot funkar centralfigurens teatrala utspel eftersom han inte bara är spöklik – med hög trollhatt, vitpudrat ansikte och ögon mejkade med svarta flammor – utan också har en lågkomisk självdistans.
I kortfilmen är det hur roligt som helst att se den gänglige svartkonstnären gå genom ett gym och profetera om förgängelse och konsumtionssamhällets förbannelse.
Den sovandes dagbok är hör- och sevärd för dess sköna poesi och karismatiske sångare, men kan också få det stundande halloweenspektaklet att framstå som ett svenskt påfund.

Av: Ola JoHansson

Frälsning eller flykt

Dr Deaths rike liknar de levandes värld.
(Dagens Nyheter – 27/10 2002)

Verk: Den sovandes dagbok
Plats: Teater Scenario i Stockholm
Medverkande: Iodine Jupiter

I ett tillstånd mellan död och dröm utspelas Iodine Jupiters “Den sovandes dagbok” på Teater Scenario. I en tronliknande stol vilar Jupiter själv som Dr Death insvept i rökelse och mörker. Hans hypnotisör når fram till hans drömmar genom att bjuda på en dryck som innehåller mumiestoft. Fragmentariskt berättar han för henne hur hans själ blev vittne till hans egen död och om hur hans huvud är ett universum av destruktiv förtvivlan. Dödsfruktan är granne med begäret och längtan efter frälsning använder våldsamma hädelser för att få Gud att kvickna till och över huvud taget bry sig.

Men doktor Deaths rike liknar också de levandes värld. I en insprängd videofilm visas inte bara en gruppvåldtäkt på hans älskade lilla Zombie, vilken äger rum på en kyrkogård och tvingar honom att lyfta henne ut ur kistan. Där finns också en vidräkning med ett samhälle där konsumtion ersätter liv och dessutom präglas av föreställningen att liv kan köpas.

Jupiter använder skräckromantisk rekvisita i en föreställning som blandar nyskrivna texter med stycken ur boken “Dom dödas pornografi” och cd-skivan “Lilla flickan”. Energin i föreställningen växlar och ordens och berättelsens hårdhet skrämmer inte på allvar. “Den sovandes dagbok” hade nog mått bra av en stramare struktur och ett tydligare utspel. Men jag är inte helt säker. Kanske hade en mer bestämd skräckskildring i denna värld av filmklichéer dolt tveksamheten, känsligheten och längtan efter helhet hos doktor Death. Frälsningen eller flykten väntar runt hörnet.

Av: Lars-Olof Franzén

[ Tillbaka till Artiklar ]