BIOGRAFIX

PORTRÄTT AV EN FÖRFATTARVÄN

Födda 1943 är iodine Jupiter och jag årskamrater. Våra vägar har på olika sätt korsats konstnärligt och personligt. Gemenskapen utvecklades under drygt fem decennier och kom att präglas av djup vänskap, många diskussioner och galna upptåg.

iodine adopterades av en afrikansk familj och växte upp de första åren i byn Kogelo i västra Kenya. Var han tvungen att lämna lerhuset hoppade han från skugga till skugga för att skydda den bleka huden.

Familjen flyttade till Sverige.

Första skoldagen blev traumatisk. Med mamma i handen vände han i skoldörren och sprang gråtande hela vägen hem. Big Mama sprang efter och ledde honom tillbaka till skolan: ”Alla satt där och stirrade på mig när jag steg in i klassrummet. Jag var blyg, yngst och längst. Jag kände mig utanför redan från början”, berättade han.

Vid 10-års ålder vann han en poesitävling i Disneyklubben. Vinnardikten Satan handlar om en pojkes blyga kärlek till en flicka. Satans djupa svärta mjuknar inför det rosa skimmer kärleken utgör i deras unga hjärtan:

Han står i solen
& äter en glass
glassen smälter
han är kär

Jag minns att han firade segern genom att blåsa såpbubblor från balkongen. Det var fascinerande att se hur de svävade ner till det lilla torget. Han funderade på om någon på bänken skulle få syn på kristallskeppens tysta ankomst och bli glad. Drygt 50 år senare skulle dikten komma med i poesilabyrinten Det falska paradiset. Kännare av Jupiters tunga rockmusik ondgjorde sig över dikten. De blev besvikna över att han ironiserade över hårdrocksbranschens svärmeri för de mörka krafterna. ”Ockultism skrämmer och skymmer andra aspekter av skivandet”, sa han. ”Jag gillar rosa”.

iodine var tystlåten om sin poesi, men ville gärna visa sina kroppskrafter. Att bryta arm och fingerkrok gjorde han gärna för att tjäna någon hundring. Under 60- och 70-talen jobbade han på fabrik, skötte en maskin och kom hem smutsig. Han anlände en gång till min lägenhet i Blackeberg där jag och några författarvänner samlats för att läsa högt och testa nya texter för varandra. Den första måndagen i varje månad brukade vi träffas. iodine kunde vara ironisk vid såna här tillfällen och började läsa: ”jag känner att jag känner … att jag känner…”.

Det var naturligtvis en stilfull satir över all pretentiös lyrik, och som han sa: ”överdrivet känslosamma poeter med fejkad inlevelse”. Att han läste helt allvarligt gjorde det hela mer komiskt. Han irriterades över pseudoseriositeten inom svensk poesi och konst. Under en författarkväll på Folkets Hus i Uddevalla hävdade han att en riktig arbetare är tusen gånger intressantare än en poet. Idag, när fabriksarbetaren är en utrotningshotad art, undrar jag om han inte hade rätt?

Med min första diktsamling Den underjordiska lampan tror jag hans intresse för poesi väcktes på allvar. Det svarta ljuset blev ledstjärnan för vägen bort, som han sa på den tiden. Vid 25- års ålder gav Jupiter ut diktsamlingarna Månguld och Mitt liv i rymden. Hans vurm för Sverige som kolonialmakt i universum stötte på patrull. Men som 54-åring slog han till igen med diktsamlingen Dom dödas pornografi. Omslaget med ett upp- och nedvänt kors hängande i gylfen väckte starka reaktioner. Affischen till boken förpassades från bokförlaget Vertigos monter på Erotikmässan. TV skulle komma och konstnärliga suggestioner var farligare än hårdporr, menade mässans arrangör. Hans liv kantades av många motgångar, men också av små konstnärliga triumfer.

Av de epitet han fått var det illusionist han gillade bäst. Det innefattar ju allt, sa han: poesi, radioteater, musik och scenframställning. Han såg skapandet som en väv av händelser, verk som griper in i varandra och bildar ett pussel.

De skräckromantiska åren jobbade han i spökhuset på Gröna Lund. Han kallade sig Dr Death och skrämde bokstavligen livet ur besökarna. Med sin långa gängliga gestallt, trollkarlshatt och solsminkning kunde han väsa: ”Jag är en zombie, jag är en zombie”. Under en höst när tivolit var stängt bodde han i ett gömt rum på området. Han sa det var skönt att kunna vandra runt ensam på nätterna, fundera och skriva när tivolit sov. Men till sist blev han upptäckt och utslängd från Gröna Lund.

En höstkväll var jag inbjuden på middag i skyddsrummet under Pariserhjulet. Maten dukades upp på vit linneduk med silverkandelabrar. Jag skulle få smaka igelkottsfilé med smultronsmör. Han sade sig haft förmånen att ha få äta den superba rätten på Grand Hôtel. Gourmet var han verkligen, utsökt kock och vinkännare. Han talade redan då väl om det Åländska lantvinet. Jag trodde först han skämtade, men måste medge att både filén och det friska vinet smakade bättre än jag hade vågat hoppas på.

Ett annat roligt minne av min vän var när han med mig och Kapten Kryddkrok spelade kort. Genom kaptenens fusk förlorade Jupiter 2 000 kronor, pengar han inte hade. Kryddkrok gav honom chansen att vinna tillbaka summan.”Läs nåt för oss, nåt som griper tag, ruskar om i våra förtappade själar”, dundrade Kryddkrok. iodine skyfflade bort korten, gjorde spelbordet till scen och ställde sig därpå . Han läste den då nyskrivna kärleksdikten Härskare över ditt mörker.

… du kanske undrar
var jag har hållit hus, jag har släpat,
askan efter min kärlek, somliga
kanske vill slicka på din själ, men jag
vill brinna i din kropp
tänd oss
tänd oss i ett utflippat rum där
det ofullbordade måste fullbordas …

Kapten blev så berörd av dikten och framförandet att han tog sig för skägget och lät skriva av hela skulden.

Iodine talade ofta om ”Att sätta segel på tystnaden och ge sig av”. Jag kunde ibland få känslan av att han inte trivdes, att det fanns något bättre någon annanstans. Begrepp som ”Ingenting” fann han magiskt och återkom ofta till. En bild av tomrummet och tystnaden med möjlighet till kontemplation och vila. Jag ska minnas iodine Jupiter som skriftställaren, men också som scenkonstnären full av dramatisk utlevelse, som människa hans värme, ödmjukhet och humor. Nu är han tillbaka i toppform.

Evert Kulvert, ur Fuck around the clock

NYHETERX

LÖSMUSTASCHENS DAG 2018

Av tradition är 10 december vår dag. Vi med lösmustasch. Då förgyller vi vardagen med fest och glam. För en dag dekorerar vi våra ansikten, ger dem nya och oväntade uttryck.
Vi är en liten minoritet. Vissa tycker vi är freaks. Men vi har rättigheter. Vi är stolta, visuella och fantastiska.
/Kapten

9/12 2018

---

RELEASEFEST PÅ SOLGRILLEN

Nedkomsten av iodine Jupiters nya bok En tjänstmans meditationer firas i den lilla korvkiosken Solgrillen, Hornstulls strand.
”Jag förhåller mig vardagligt till boken. Därför ser jag korvkiosken som en naturlig träffpunk. Rymdskepp hade också passat, men det svårt att hitta nåt ledigt” säger Jupiter.
Solgrillen, söndag 4 november, kl 15, Hornstulls strand 2.

PS Blir det för trångt eller regnigt går vi rakt över gatan till Bio Rio.

---

Inledningen till boken
EN TJÄNSTEMANS MEDITATIONER

med departementschef Sten Hammar
av iodine Jupiter

Tillgänglig från den 17 oktober 2018 hos näthandlarna Bokus, Adlibris och under böcker på den här hemsidan. Butiker där den kommer att finnas meddelas här senare.

Mina arbetskamrater påstår att jag är en konturlös gråzon. Men hur död kan jag egentligen vara? Jag har lärt mig mekaniken till min kommunikationscentral. Det skramlar och rasslar om maskinen, den rycker och frustar, ånga väller upp ur datorns lilla skorsten. Jag har lyckats få ihop till en statlig bok.

Mitt namn är alltså Sten, uppkallad efter min far. Jag är departementschef och tillsatt av Partiet. Jag sköter kontakten med det offentliga från mitt tjänsterum. Alla på enheten är överens om att jag är utomordentligt tråkig. Att kalla mig människa är nästan för personligt. Överdrivet smicker. Individ passar bättre.

Jag äger egentligen inga känslor. Är likgiltig inför det mesta, utom statistiken för valkampanjen. Siffrorna tyr sig till mig som rara husdjur. De nosar på mig. De får tröst och hopp. Jag manipulerar dem.

Jag hyser en stark tilltro till funktionalismen, konstyttringar och idéer som hör modernismen till. All konst som görs idag vill jag påstå är en förlängning av postmodernismens långa arm. Ser man mig ur det perspektivet är jag är en levande anakronism. Mina kollegor kallar mig uppseendeväckande diskret, statsshaman, folkdesigner.
Iklädd grå kostym och ett askgrått ansikte omges jag av partiorganisationen, tv-studios, filmvisningsrum och ett i bunkern inrett tempel. Här samlas särskilt inbjudna politiker och affärsmän för extatiska seanser. Vi har inget intresse av att utveckla människor till kritiskt tänkande individer, vi vill skapa goda konsumenter. Få hjulen att snurra.

Bara halvt mänsklig kommunicerar jag genom maskiner och datorer med omvärlden och väljarna. Min hjärna balanserar mellan dröm och verklighet.

Sagt om boken:

”Ett expansivt, originellt och tänkvärt framtidsepos” Mats Linderoth, BTJ, nr 3, 2019.
”En fantastisk och oroväckande inblick i de som påskyndar ekologins undergång … jag är förtjust” Freke Räihä, Magasin Opulens, 20 november 2018.
”Han drar åt detaljerna, texterna är sylvassa och sanningen kristallklar” Micheles Kindh, Blaskans vänner, 17 oktober, 2018

13/10 2018

---

NY BOK UTE OKTOBER 2018

I höst blir jag uppseendeväckande diskret.
Min nya bok En tjänstemans meditationer består av prosa, lyrik, fiktion.

Recensionsdatum 17 oktober 2018.
Boken kommer att tillgängliggöras hos näthandlare från samma datum.

Betong och blod från iodine

1/9 2018

---

LÖSMUSTASCHENS DAG LÖRDAG 10 DECEMBER

OBS: Av omständigheter måste vi i år bära vår mustasch på skilda håll.

Vän och bärare av den grymmaste av ting. Ta ditt ansiktes oväntade uttryck med dig ut världen. Eller till Nobelfestens gyllene glans där frack och aftonklänning är komplement till vår löstagbara klenod.

I år firar vi LÖSMUSTACHENS DAG på skilda håll. Några på gatorna i Moskva, andra på bensinstationer i Lappland, somliga på framrusande rymdskepp i galaxens utkant.

Ge inte upp mustaschprydde vän, låt kampen för yttrandefrihet gå vidare. Ta mustaschen dit du kommer. Ha en rolig kväll. Sprid den festliga fetischen till dina förtrogna. Vi är många som färdas med drömmarna vända mot framtidens vind. Låt ditt ansikte bli vad du inte trodde det var – en överraskning!

Med triumferande lösmustasch, anno 10 dec. 2017
iodine  Jupiter

Lösmustaschens dag – Facebook Evenemang

7/12 2017

MULTIMEDIAX

SÅNGTEXTERX

Detta är lyrik från albumet “LILLA FLICKA ZOMBIE”. Klicka här för att se mer information om verket.

Eldkvinnan

eldkvinnan slängde kyssar på bensin, strök glitter över havet och lät solen gå ner sig i hennes hår, eldkvinnan strödde guld under vita lakan, men ingen visste att hon samlade på sår. moder jord kom och läk min själ, gör mig hel igen. eldkvinnan lät tunga ögonlock falla framför fönstren och se giljotinen hånle åt ljuset som ville in, men ingen visste att hon samlade på sorg, nej, ingen visste, hon höll svarta moln som gisslan under sin kudde för att resa långt bort. moder jord kom och läk min själ, gör mig hel igen.

Text & Musik: iodine Jupiter

Förbjuden lag

dicebant mihi sodales, si sepulchrum amicae/ visitarem, curas meas aliquantulum fore levatas
gör vad du vill/ en förbjuden lag/ allt som du ser det kan du ta/ ängel viska mitt Namn/ bara djävulen kan.

Text & Musik: iodine Jupiter

Gudinna

driver din skugga bort andetag under jord, O, du ljuva ängel, du som fallit ner utan gud nånting mer. SKRIVET TILL GUD, RISTAT I HUD, SKRIVET I BLOD I DOM DÖDAS JORD. i mörkret du ser förnekelsens sken utan någon gud nånting mer. res dig ur din svala sömn och be om fred i kärleken du drömt. SKRIVET TILL GUD, RISTAT I HUD, SKRIVET I BLOD I DOM DÖDAS JORD. gudinna, res dig upp, min käresta, jag driver din röda skugga bort, dina andetag dom blixtra under jord, vakna upp min stjärna, vandra emot skyn, du som är som döden, O, underbara syn: Ahriman, Zamzam, Baphomet, Tagora. gudinna, res dig upp.

Text: iodine Jupiter
Musik: Jupiter/Rundquist

Likplundraren – en skräckberättelse

(ljudet av kyrkklockor, vind och regn, en lycklig man står och gräver i jorden)
du kanske undrar vad vi gör med dom döda? vi tar dom döda från kyrkogårdar, säljer dem som slavar i ett annat liv, ibland måste kroppsdelar förvaras på olika platser. det händer att levande döda kommer åter. familjemedlemmar måste döda kroppen flera gånger. dicebant mihi sodales, si sepulchrum amicae, curas meas aliquantulum fore levatas dom talar om fyra solar på himlavalvet; att dom dödas gravar ska kastas åt olika håll; att gravarna ska öppnas, men den här gravplatsen har ingen besökt på många år. bybefolkningen vågar inte gå hit. dom säger att platsen är hemsökt av onda andar, demoner man inte lyckats fördriva. FRÄLS MIN SJÄL. det sägs att en poet från 1800-talet lät sig begravas här levande sen han förfört prästens fru nere i byn. det påstås att han lät sig jordfästas med kikare och kompass, ritningar och skisser och magiska böcker. för att komma tillbaks från dödsriket och återinträda i livet. FRÄLS MIN SJÄL. frågar man ortsbefolkningen så svarar dom inte, ibland får man en känsla av att dom vet nåt man inte bör tala om. följ mig så ska jag visa dig nåt… ser du därnere vid sjön? ser du alla dom tända ljusen? man träffas för att frambesvärja dom döda. levande drogas ner och begravs; slavar till döda kungar kommer åter i tusental för att hylla sina härskare. och nu viill du få den stora hemligheten att uppenbara sig för dig, men det finns ingen hemlighet, döden är ett trick som går ut på att inte ha några tricks. FRÄLS MIN SJÄL. du kan söka svaret hos filosoferna, i bibeln, i skrifterna, men ingen har lösningen. svaret finns endast i dig själv. FRÄLS MIN SJÄL. ja, jag vet att du är sjuk och är rädd för att dö, alla är rädda för att födas, rädda för att dö, men sanningen, sanningen är en annan. du skapades mot din vilja. du föddes mot din vilja, levde mot din vilja och du dog slutligen mot din vilja. FRÄLS MIN SJÄL. tror du inte gud gör misstag? det gör vi alla, men när gud gör misstag kallas det naturens lag; när människan gör misstag kallas det ondska. FRÄLS MIN SJÄL. så, vet du inte vem jag är? mot så´na som mej finns inget vaccin…

Text: iodine Jupiter
Musik: Jupiter/Rundquist

Lilla flickan zombie

lilla flickan zombie i purpur och guld för kejsarens skull. en trollkarl på en scen böjer sig ner, viskar ditt Namn och visar vad han kan. bakom din rygg står döden på vakt. jag sluter en pakt med djävulens makt, en ängel ropar: “kom.” jag vänder mig om; din bleka hy och ditt kolsvarta hår. jag vet inte var kniven jag skär med kommer ifrån och flickan på golvet vaknar inte mer. jag ber och ber. lilla flickan zombie du griper tag i ett silverfärgat moln/ i djupet av din sömn/ öppnar du en dröm där döden ger sig av mot den han måste ha. en cirkus drar förbi i skymningens ljus och clownen det är jag på dom dödas dag; en svart karneval liljevit och sval, änglar flyger ner och landar på din grav.jag vet inte var kniven jag skär med kommer ifrån och flickan på golvet vaknar inte mer. jag ber och ber. djävul och gud säg mig nu, vem är du? döden, du som är i underjorden, låt ditt rike komma, låt din vilja ske. lilla flickan zombie vakna ur din sömn, res dig ur din dröm, en trollkarl på en scen böjer sig ner, viskar ditt Namn och visar vad han kan:”kom med dom döda när natten brunnit ut, kom med dom döda när allting tagit slut, kom med dom döda, djävul och gud, kom med dom döda, kom med oss nu…”

Text & Musik: iodine Jupiter

Naken i dom dödas rum

jag minns, dom bar ditt hår på en bår av blommor. du brukade vara min trädgård, men nu går du in i dödsriket och inga skuggor faller längre över din kropp. nu går du in i det svarta solljuset; längre än dom andra, men du är inte ensam. vi är många som är hos dej. vi gräver ner glödande kol i marken för att hålla dig varm. jag minns, du brukade svära vid gud och vi brukade skratta och säga att man egentligen borde svära vid nåt man tror på. drömmer en dröm, det är alltid samma dröm, naken i dom dödas rum. härom natten träffade jag en mästare. han sa: “tror du ingenting kan du inte tända en gnista, och kan du inte tända en gnista tillhör livet inte dig. antingen måste du tro, eller också måste du dö.” men älskling, jag vet att du tror och jag ber att du kommer tillbaks med minnen från din framtid, kommer tillbaks, naken vi sidan i min säng. jag läser en psalm: händer fulla av solljus, händer fulla av blod, sänker dig ner bakom fönster av jord. amen.

Text: iodine Jupiter
Musik: Jupiter/Rundquist

Skuld

O, Herre, jag har syndat, jag är avrättningen som föll i solnedgången, ljuset som släcktes över människor. jag är sanden som sög upp frälsarens blod, vildmarken som tämjdes & spärrades in, jag är bödeln som dömdes till döden, Oskyldigt ligger gräset rött. skuld jag är som du, jag är mordet som väntar på mördaren, kniven som lämnade ärret, jag är stöveln som trampade på krypet, ambulansen som körde fel & dog. skuld, jag är för din skull, Oskyldigt ligger gräset rött, skuld jag är som du, skuld jag är för din skull.

Text: iodine Jupiter
Musik: Jupiter/Rundquist

Snö och vinyl

paradiset ser soptunnorna gå klädda i vita baskrar/efter snöfallet/singlar du ut LP efter LP från flickrummet, jag gav dig ett namn: Snö & Vinyl, kommer du ihåg guldstjärnan jag brukade klistra i hörnet av ditt namn, beundrarposten lägger två tunga händer över dina bröst, du var en vild berusad äng och jag plockade dina bästa år. numer är du bara en ängels skugga som faller/borta på vägen/hittar du en blå ögonskugga i en citrongul lackväska, jag gav dig ett namn: Snö & Vinyl. du sa att vintern var en injicerad motorväg över ett svårt skadat fågelbo, en uppskrämd gatfågel flyger in i mitt bröst och lämnar allting bakom sej. kommer du ihåg trollkarlen som dukade upp en meny full av gudar, du fick ett svart tyg att riva i bitar, du fick hår och naglar att bära vid ditt bröst, den gången var du ensam och svag. jag kommer ihåg du gömde dina smycken i gettot bakom den svarta stjärnan, och din klänning gick klädd i smultron och mjölk, du bad mig smaka, jag gav dig ett namn: Snö & Vinyl. du var ensam men aldrig Ensam, jag planterade ditt namn på fältet för att få skörden att växa, och du sådde svarta blommor som aldrig dog, jag gav dig ett namn: Snö & Vinyl. allt du längtade efter stannade kvar och försvann.

Text: iodine Jupiter
Musik: Jupiter/Rundquist

Stäm blod

trolldom talande tanke, buria balta bloria, trolldom talande tanke, buro berto beriora, tag blod ifrån såret och skriv en papperslapp buria balta bloria och kasta i elden./jag säger dessa ord till er: stäm blod./ det stod ett träd på zions breg, därunder stod en man i skuggan av en stam. tag bark ifrån den stam och lägg uppå det sår så skall det stå genom tre namn: gud fader, son och den helige ande./blod stå blod, så visst som satan smorde sin sko bakom helvetes vägg en söndagsmorgon./ ABO BINDA jag binder deras händer, KABO LINDA jag binder deras tänder, TABO VINDA jag binder deras lever, ABO BINDA jag binder deras lunga, KABO LINDA jag binder deras tunga, TABO VINDA jag stämmer dig blod. jag ger dig en tro./ trolldom talande tanke, buria balta bloria, trolldom talande tanke, buro berto beriora. tag blod ifrån såret och skriv en papperslapp buria balta bloria och kasta i elden eld e e e…

Text: iodine Jupiter
Musik: Jupiter/Rundquist

Svarta blommor

jag släpade askan efter mångas liv. jag hörde döda följa efter. kyrkogårdar och dolda mötesplatser blev vårt hem, mörkertal min matematik, skymningslandet min jaktmark, gamla bildelar, tjurhuvuden och horn, rester från skelett och andra magiska ting min tröst. jag blev upptäckaren av ett nytt land, återinträdde i livet, men gav mig tillbaks till dom döda. jag såg fullmånen spränga det svarta mörkret mot oskyldiga vita lakan, altare av mörker slakta sitt ljus; skärvor av jord ropa på sina ägare: Astarot, Amaniel, Exteron, Megalak, Magot, Urigot, Tagora, Tiraim, Asmodee, Gotifan, Biriel, Magiros, Oriens, Asperim, Paimon, Tirana. resan gick från stad till stad, jag mötte människor som tyckte sig ha en framtid. Jag hörde unga flickor gråta och säga allt var meningslöst. jag gav dom ett hem, nycklar och en svart ficklampa för att söka sin väg. människor runt omkring tryckte på och ville in för att korsfästa den första snön, men det fanns ett land större än så; där ropen gav kraft och mötte ett svar: Astarot, Tirana, Amaimon, Gagalin. jag plockade en och annan blomma längs vägen. en blomsterstjälk skälvde så svårt att hon måste sys ihop men jack daniels som nattvad. hon frågade mig saker som jag inte kunde förklara. jag sa: “varför frågar du mej om ljuset när du vet varje människa bär ett kors i sitt fönster?” hon kom tillbaks med tummavtryck från en hel kultur. jag la de ett efter ett i ett skåp av glas till korsordet hade gått ut.

Text: iodine Jupiter
Musik: Jupiter/Rundquist

Tomma boots på väg ut

bingohallen fylld till smärtgränsen med händer & kryss. förlusten riktar en öppen kula mot tinningen, revolvern är så tung i fickan att huvudet värker före såret. tomma boots på väg ut. en lycklig man driver självmordet mot sin död, döden är ingen sjukdom, döden är bara en väg mot ett bättre liv. livet lämnar spår en död man söker upp. dom sa: “grabben kom hem med fickorna fulla av sammet och mercedes.” Ensamhet & Sprit samlar fans under polyester och väggar av hud. tomma boots på väg ut. en lycklig man drar plåster ur asfalten & ser ruttet ljus spottas ut. mänskligheten är ett gigantiskt fiasko & månen en spotlight på jakt efter framgång. tomma boots på väg ut. en nykläckt måne strör silver över en öppen grav, ett kallt öga kyler en ljummen vind, livet lämnar spår en död man söker upp. kom, kom med mej, döden är bara ett nöjesfält & livet en radiosändare inmonterad på Andra Sidan. människorna älskar höra dom döda tala & berätta om livet bakom kulisserna. människorna älskar spännande reportage från Andra Världar. tomma boots på väg ut. kom, kom med mej, jag går med bud, jag öppnar en dörr, jag kastar en nyckel. livet lämnar spår en död man söker upp. tomma boots på väg ut. en lycklig man tatuerar sin skugga & lämnar den tillbaka i skydd av mörkret. döden är ju bara konstnärens trick för att avslöja livet chanserna är på din sida, din & min, & alla odds pekar uppåt. livet har en nödutgång, det är bara att stiga på. tomma boots på väg ut. en lycklig man har en mening med att allt är meningslöst. döden är ett trick som går ut på att inte ha några tricks. kom, kom med mej, en lycklig man driver självmordet mot sin död. döden är ingen sjukdom, döden är bara en väg mot ett bättre liv, livet lämnar spår en död man söker upp.

Text: iodine Jupiter
Musik: Jupiter/Rundquist

Vilda lilla blomma

i solsken en blomma av plast blekt för länge sen, i fönstret ser du regn som faller ner, O, vilda lilla blomma, du tog min själ och drog mig ner, Agrimonia, du lyssnar på det preussenblå mörkret, en ängel du ser som tar sej ner av skuggorna skymd i himmelens rymd; ett blixtrande stjärnregn som följer dej hem, O, vilda lilla blomma, du tog min själ och drog mej ner, Agrimonia, O, vilda lilla blomma.

Text & Musik: iodine Jupiter