Så tyckte de om Lilla flickan zombie
(++++) Expressen – Nr 2 av årets bästa svenska skivor. – Martin Carlsson
(++++) Aftonbladet – Nr 35 på listan över världens bästa album -95.
(++++) Slitz – “Jäkligt bra är det. Musik som aldrig gjorts förut.” – B.S
(++++) Göteborgsposten – “Friskt vågat, hälften vunnet”. – B.G
(++++) Nerikes Allehanda – “Något för Grammis-juryn”. – D.K
(++++) Gävle Dagblad – “En skiva som äger någonting beständigt”. S.W
(++++) Skånska Dagbladet – “Det här är årets bästa album”. – Johan B Hansson
(++++) Okey – “En svensk Alice Cooper. Så bra att man inte vill plocka ut den ur cd-spelaren”.
(+++++) Östersunds Posten – “Kult, kult, kult”
(++++) Värnpliktsnytt – “På ett lysande sätt gäckar han vårt sista stora tabu – Döden.” – M.D
Göteborgsposten
iodine JUPITER
Lilla flickan Zombie
(Starton/Sony)
++++
Som om Di Leva skulle sjunga hårdrock ungefär. Det är så iodine Jupiters debut låter. Som Mr Death tar iodine Jupiter med oss till en mörk värld med trollkarlar, häxor och zombies. Han sjunger och läser dikter. Han roar och han oroar. Skräckromantiker kallar han sig själv. En rätt pretentiös sådan ibland. Men när folkmusikaliska tongångar tar över i en låt som Stäm Blod känns hans bisarra värld varken skrämmande eller destruktiv. Friskt vågat, hälften vunnet.
BERT GREN
Puls
iodine JUPITER: Lilla flickan Zombie (Starton)
++++
Jag älskar den här smått mentalstörda musiken. I tider där det mesta redan gjorts lyckas iodine skapa en egen nish. Teater och poesi ackompanjerat av såväl brutal metall som datoriserad disco. Texterna är ångestladdade skapelser, skräck, blod, ockultism och så, en vekare sida av denna besynnerliga man i “Eldkvinnan” och “Vilda lilla blomma”.
Egensinnigt, underhållande och mycket rått!
ANNIKA SUNDBAUM-MELIN
Passagen
iodine JUPITER
“Lilla flickan Zombie”
(Starton/Sony)
++++
Gissar att många kommer avfärda skräckrockaren iodine Jupiter som en skämtfigur, en högtravande posör torgförandes spekulativ dödslyrik till uttorkad metal. Dock inte jag. Sällar mig istället till samlingen i den andra ringhörnan, de som knockas av det betongtunga riffkompet och kraften i iodines texter. Det är också de enda valmöjligheter som herr Jupiter ger – antingen för eller emot. Ingen lämnas oberörd när han draperar sig i rollen som Dr Death i The Magical Freak Show och levererar skoningslösa funderingar om kärleken och framför allt döden. Det är Alice Cooper, det är David Lynch, det är Black Sabbath, det är svartvita skräckfilmer – och det är årets bästa svenska platta. Samt en upprättelse för powerballaden, efter år av tyskt klet.
JOHAN B HANSSON
Slitz
iodine JUPITER
“Lilla flickan Zombie”
(Starton/Sony)
+ + + +
iodine Jupiters musik är som viss teater eller poesi. Man fattar inte allt, men det är jäkligt bra ändå. iodine Jupiters musik är både teatralisk, poetisk och skräckig. När han mässar fram sina texter om trolldom, blod och död, ackompanjerad av brutal industriell metall, reser sig nästan håren på skinnet. iodine skulle göra sig fint som manare. Sedan, i till exempel Vilda Lilla Blomma, byter iodine Jupiter skepnad. Plötsligt är det vackert, men fortfarande ångestladdat. I Stäm Blod påminner iodine istället om metalfolkmusikerna Vadå. Svaret på varför är att producenten är densamme, Sanken, och att Stefan och Gotte från Garmarna och Vadå medverkar på fiol, vevlira och flöjt. iodine är en udda person, som gör udda musik. iodine kan också vara en mentalstörd person, som gör mentalstörd musik. Det beror på hur man ser det. Jäkligt bra är det i vilket fall. Och en sak är säker, iodine gör musik som aldrig gjorts förut.
BELLA STENBERG
Expressen
iodine JUPITER
“Lilla flickan Zombie”
(Starton/Sony)
+ + + +
Det är lätt att avfärda denna sångpoet, ett slags korsning mellan Alice Cooper, en trollpacka och ett lik. iodine Jupiter liknar nämligen ingen annan svensk artist. Märklig och speciell som DiLeva, men musikaliskt klarsynt. Passionen i sången, det lidelsefulla ursvenska uttrycket som tränger på, påminner om Thåström under Bellman-eran. Men soundet står i bjärt kontrast mot det konservativa: samplingar, loopar och monstergitarrer går hand i hand med fiol, vevlira och flöjt. Jag hittar en kanonhit i “Tomma boots på väg ut” hypnotiskt technometalgung. Balladerna är mäktiga. Om Guns´n´Roses parkerat en maskulin gospelkör i “Patience” hade den hetat “Eldflickan”. Och titelspåret borde få P3:s musikproducenter att hoppa högt.
Äntligen: enastående modern tung rock på svenska.
Happy halloween!
MARTIN CARLSSON
Nerikes Allehanda 22/11-95
IODINE JUPITER
“Lilla flickan Zombie”
(Starton/Sony)
+ + + +
Korsa DiLeva med Alice Coopers skräckimage och lägg till en hel galax av egna idéer så får du en liten aning om vad svenske Iodine Jupiter handlar om. “Sanken” (som tidigare arbetat med tunga artister som till exempel Thåström, Mental Hippie Blood, Shotgun Messiah) har producerat och inte heller det verkar vara någon tillfällighet.
Det här är – om ni bara är utrustade med minsta lilla upptäckarlusta – en mångsidig platta som ni bara måste höra. “Svarta blommor”, “Gudinna” och “Skuld” är iodine Jupiter i sin mest tunga skepnad, men detta raffinerade tunggung skulle tappa i substans och mening om det inte vore för sprödheten i den underbara “Vilda lilla blomma”, titellåten “Lilla flickan zombie” och “Eldkvinnan”. “Tomma boots på väg ut” skulle kunna vara något som Just D lagt vantarna på och “Stäm blod” skulle kunna vara gjord av Big Fish, om ni nu söker ytterligare referenser. Andra favoriter är de mångsidiga “Snö & vinyl” och skräckberättelsen “Likplundraren”.
SLUTRESULTATET är definitivt något nytt, och bäst av allt; Karln har mod att framföra detta på svenska! Är inte helt säker på att den stora publiken kommer att förstå, men det borde ändå vara något för Grammis-galans jury att bita i efter nyår.
DENNIS KARLSSON
Published by